Det är sällan som en andra uppföljare är bättre än dom två föregående filmerna, men jag hävdar bestämt att i det här fallet har vi en trea som både är överlägsen den underskattade tvåan SAMT den överskattade ettan. I min egen enkla åsikt alltså.

En seriemördare härjar. Mördaren hugger huvudet av sina offer efter att ha torterat dom på de mest ohyggliga sätt. En liten pojke blir bland annat korsfäst på ett par åror och en äldre präst blir sakta tömd på blod direkt från hjärtat. George C. Scott spelar en ärrad polis som tillsammans med sitt team ska försöka få fast mördaren. Men då hans bäste vän sedan många år blir brutalt mördad så gräver han ner sig totalt i fallet och inser att något inte står rätt till på sjukhuset där mordet skedde. Dessutom träffar han på ett väldigt bekant ansikte nere i isoleringscellerna, någon från det förflutna…

Jag tror folk avfärdar den här filmen lite för snabbt. I alla fall vissa människor, dom som är lite mer konservativa och älskar del 1 över allt annat på jorden. Men nu har jag sett och analyserat alla tre och i min åsikt så är trean den mest perfekta i hela serien.

Då William Peter Blatty blev vansinnig över att filmbolaget gjorde en tvåa till Exorcisten utan att blanda in honom så bestämde han sig helt enkelt för att göra en riktig uppföljare, och det blev denna film. Den bygger på hans egen bok Legion och har en helt annan uppbyggnad än dom tidigare filmerna. Man kan mer räkna det som en övernaturlig polisthriller med direkta kopplingar till den första filmen.

Blatty har bara regisserat två filmer, och detta är den enda jag sett. Men den gav definitivt mersmak och jag önskar att han kunde få regissera mer, speciellt nu när dom psykologiska skräckfilmerna går på högvarv i USA och resten av världen. Det skulle passa honom perfekt. För vad det handlar om är en kombination av Roy Anderssons enkla statiska kamera och Hideo Nakatas (Ring) känsla för krypande och stämningsfylld skräck. Fotot är underbart och Blatty och hans team har arbetat hårt med ljussättning och scenografi, det är stundtals så stilistiskt att man får känslan av att dom velat återskapa målningar i rörlig form. Dom flesta minns filmen för två scener, båda involverar ”hoppa högt”-syndromet, och dom är fortfarande oerhört effektiva, även om jag inte hoppade så högt som jag gjorde när jag var en liten spoling.

En annan höjdpunkt med filmen är skådespelarna, speciellt George C. Scott. Han var i mitt tycke en fenomenalt skicklig skådespelare som med enkla medel kunde skildra oerhört känsliga karaktärer med en hård yta, precis som här. Studera hans ögon när ni ser filmen, dom lever verkligen. Han är verkligen den här ärrade snuten. Fantastiskt. Jason Miller är mycket bra i sin lilla roll som Fader Damien Karras och Brad Dourif dyker också upp och gör väldigt bra ifrån sig. Samspelet mellan Scott och Ed Flanders är i toppklass. Dom beter sig närmast som ett ständigt grälande par, fast med en oerhört ömsesidig respekt för varandra.

Exorcisten 3 är fylld av små detaljer, intressant symbolism och bra handling. Se om den!