På frågan om hur många Star Wars-filmer det finns svarar de flesta utan att tveka att det finns fyra, antagligen även många inbitna fans. Men det är inte helt sant. Den första trilogin har nämligen tre oäkta syskon, gjorda för TV. Star Wars Holiday Special och två filmer som utspelar sig på Ewokernas planet Endor. Den förstnämnda finns inte på video ens i USA, men av Ewok-filmerna finns åtminstone denna på video i Sverige. Om än antagligen svår att få tag på (I Stockholm finns den hos Casablanca på Sveavägen).

Det handlar om den lilla flickan Cindel vars familj kraschlandat med sitt rymdskepp på Endor och blivit vänner med Ewokerna. Resten av familjen dödas emellertid av den onde Teraks soldater i deras jakt på "the Power", rymdskeppets kraftkälla, och tillsammans med Ewoken Wicket flyr hon genom skogen. Förföljda av häxan Charal, vars magiska ring ger henne möjlighet att byta skepnad. Hos den gamle mannen Noa och den lurvige och stumme men blixtsnabbe lille Teek finner de dock en tillflyktsort. Frågan är bara för hur länge.

En egentligen ganska okej historia. Det kunde nog, småtjejer och ewoker till trots, ha blivit en riktigt hyfsad film. Kunde alltså. Det är det inte. Bitvis är det rent skrattretande dåligt. Som i första scenen, där Cindel och Wicket skuttar fram genom skogen och plockar blommor och talar om hur mycket de tycker om varandra.

Men det är väl en barnfilm! kanske någon nu invänder. Visst, den vänder sig definitivt till en yngre publik än de andra Star Wars filmerna, men någon utpräglad barnfilm är den inte och i Sverige har den försetts med 15-årsgräns.

Ändå kan jag faktiskt se tre acceptabla skäl att gå och hyra Ewoks.

För det första kan man givetvis hyra den åt tolvåriga lillasyrran, 15-årsgränsen till trots, om man vill vara säker på att veta var hon befinner sig under en och en halv timmes tid. Hon kommer garanterat att älska den, tycka att den är jättegullig och jättespännande. På slutet kommer hon säkert att gråta en skvätt eftersom det är lite lagom sorgligt.

För det andra kan man se den tillsammans med polarna och asgarva rått åt allt som är riktigt, riktigt dåligt. Åt Teraks soldater som otroligt nog är ännu mer inkompetenta än imperiets stormtroopers, åt den fete gamle Noas hjältedåd, pissiga skådespelare, Wicket som leker MacGyver och konstruerar ett glidflygplan av benrester och annat han hittar i en grotta, det faktum att hälften av alla handlingar som utförs av de olika karaktärerna är helt ologiska.

För det tredje är den trots alla sina brister inte helt fel om man är trött eller kanske lite sjuk och vill se något riktigt lättsmält. För lite spännande är det, en del humor finns och slutstriden har så mycket pang-pang man kan begära. Dessutom är häxan Charal en karaktär som fascinerar, om än mest genom vad som inte framkommer om henne. Vem är hon egentligen? Vad gör hon på Endor?

Och visst tycker vi alla innerst inne att ewoker är lite gulliga?