Det känns smått otroligt att det är bortåt 20 år sen jag först såg Evil dead i nån piratversion på video. Bröderna Sam (f. 1959) och Ted (f. 1965) Raimi brukade göra kortfilmer på Super-8 tillsammans med Sams ett år äldre high schoolpolare Bruce Campbell. Bruce fick spela huvudrollerna för att "han var snyggast", som det heter idag. I själva verket var det så att Campbell hade spelat teater och tagit lektioner sen åtta års ålder, innan också han fastnade med en Super-8-kamera i handen. Då Sam Raimi hade lika lång erfarenhet av att stå bakom kameran som Campbell hade av att stå på scen, föll sig valet naturligt. Och resultatet ser vi idag...men tänk om de singlat slant och bytt roller? Om Campbell blivit regissör och Raimi spelat Ash? Det hade säkert blivt ett habilt verk, men jag hade nog inte suttit här och skrivit dessa rader nu.

Efter oavslutade universitetsstudier hade man den halvtimme långa spök-/demonfilmen Within the woods på Super-8 1978, men nu ville de göra en fullängdare, och det i 16-mm! För detta ändamål begav de sig ut på tiggarstråk bland traktens välborna, använde filmen ovan som tiggarstav och lockbete och lyckades skramla ihop tillräckligt för att kunna spela in The book of the dead, som filmen skulle heta ett tag till, under halvannan månad vintern 1979-80. I januari 1980 satt man med en halvfärdig film, och det dröjde till den 1 november 1980 innan de kunde återuppta de avbrutna inspelningarna. Nu var dock de flesta ur den ursprungliga skådespelarensemblen bortresta sen tio månader, och dessutom upptagna på annat håll. Därför placerades släktingar (bland annat Ted och storebror Ivan Raimi, läkare och medförfattare till de två uppföljarna) och vänner (som skolkamraten och sedermera regissören Scott Spiegel) som stand-ins i de avslutande tagningarna. På julafton 1980 togs de sista bilderna. Vad man sen åstadkom är ett stycke skräckfilmshistoria som skulle göra Sam Raimi till ett världsnamn som regissör och producent och som just nu håller på med efterproduktionen av 1,5-miljardersprojektet Spider-Man 2.

Fem ungdomar beger sig ut till en övergiven stuga nånstans i skogarna mellan Michigan och Tennessee över helgen, och de blir snart varse att detta är ingen lämplig övernattningsplats. Direkt händer skumma saker, och när ett träd tidigt i filmen våldtar (!) en av tjejerna sätter man tonen direkt, och härifrån ska det bara bli värre. I källaren står en rullbandspelare i förvånansvärt bra skick, och de börjar alla, märkbart oberörda av händelsena i skogen nyss, lyssna på bandet. Tydligen har stugan varit en tillflyktsort för en universitetslärare och hans hustru som suttit och åkallat demoner på sin lediga tid. Han rabblar upp de latinska fraserna på bandet, och vi får nu se hur det liksom vaknar till liv ute i skogen. Tjejerna förvandlas en efter en till dräglande, svävande, skränande demoner som bara är ute efter att döda Ash (Campbell) och Scotty så fort det bara går. Scotty tar initiativet till att i stället döda demonerna/tjejerna innan de själva faller offer, men när han hackat Shelly i bitar dödas även han, och nu är det bara Ash kvar...och som han börjar försvara sig!

Nu lägger filmen in en överväxel, och Bruce Campbell är suverän som den serietidningsaktige och allt ettrigare Ash, som med sina uppspärrade ögon och galna blick gjorde honom till en kultfigur jämbördig med Raimi över hela den skräckfilmsintresserade världen. I uppföljaren Evil dead II sex år senare skruvar han upp tempot och galenskapen - och humorn - ännu mer, och då har han också haft sex år på sig att inse att han faktiskt är skådespelare, inte bara en skolpojk som lattjar lite med polarna. Här i Evil dead kämpar han till sista blodsdroppen, och ett tag tror han allt är över då både hans syster, Cheryl, och hans tjej, Linda, plötsligt uppträder helt normalt och försäkrar honom att "allt är bra nu". Alls icke. Han attackeras snart av sin syster, och han misshandlar henne med en bräda och hugger henne med en kniv innan han blåser av huvudet på henne med en hagelbrakare. Sin älskade Linda behandlar han inte heller med silkesvantar direkt, och det förhållandet slutar med att han hugger av henne huvudet med en spade. Tack och adjö. Allt är verkligen blodigt och effektfullt utfört, med billig make-up och riktigt grisiga specialeffekter (som Raimi själv till en viss del stod för). Nånting liknande hade världen aldrig tidigare skådat. Visst var H. G. Lewis filmer blodiga redan på 1960-talet (läs om dem här), men de var i avsaknad av det mesta av det råa, spekulativa våld som genomsyrar Evil dead.

Men filmen blev inte den succé den blev enbart tack vare en massa guts & gore, och en till synes påtänd Bruce Campbell i huvudrollen. Eller att musiken av Joe LoDuca är alldeles hänförande. Av stor betydelse var givetvis också Sam Raimis febriga, innovativa kamerateknik som här bjuder på många överraskande vinklar, udda perspektiv och tvära kast, och de läckra kameraåkningarna har ju bildat skola. Han har lyckats få filmen att se bra mycket dyrare ut än de $350.000 den kostade en gång i tiden. Den fick smygpremiär i USA den 15 oktober 1981 under namnet The evil dead (en av producenterna tyckte det lät för "litterärt" med böcker i titeln...), och drygt ett halvår senare visades den på Cannesfestivalen i Frankrike (nej, den fick inget pris...). 1988 försökte Jaguar Film släppa den Sverige, men då klippte man först bort tolv minuter...fullängdaren kom först 1997, när Statens Biografbyrå ändrat inställning och slutat klippa annat än sexuellt övervåld i porrfilm.

1985 regisserade Sam Raimi sin nästa film, den fräcka Crimewave som få, tyvärr, har sett, där han fick hjälp med manuset av brödern Coen. 1987 återvände han så till de djupa skogarna i Tennessee i och med Evil dead II. Vid den här tiden delade han för övrigt lägenhet med polarna Ethan och Joel Cohen (den senare hade hjälpt till med klippningen av Evil dead), Joels hustru Frances McDormand, Scott Spiegel, Kathy Bates och Holly Hunter.