IMPORTFILM

Förlagan till denna perversa historia är Markis de Sades Philosophy in the budoir, skriven för runt 200 år sen. Markisen var ju en kåt, vällustig jävel som inte slutade skriva bara för att han riskerade hamna i fängelse, och som inte drog sig för att fortsätta skriva när han väl satt inspärrad. Tur är väl det, annars hade världen aldrig fått foga ordet sadism till sina ordböcker. Eugenie...the story of her journey into perversion, filmad 1969 i sydöstra Spanien (Murcia) och en studio i Barcelona, ska inte förväxlas med Eugénie de Sade, gjord året därpå och baserad på en historia från samme markis, Eugénie de Franval, och med Francos gamla favorit, Soledad Miranda, i huvudrollen som Eugénie.

Här får vi i stället avnjuta ingen mindre än svenska Marie Liljedahl (f. 1950), stjärnan från Jag - en oskuld (1967), filmen som gör att det än idag opåkallat dyker upp en svensk Inga när det ska skojas om sex i amerikanska filmer. Hon spelar dottern till Monsieur de Mistival (Paul Müller, mångårig Francomedarbetare), en kåt gubbe som lovar bort Eugenie till Madame de St. Ange (österrikiskan Maria Rohm, producenten och manusförfattaren Harry Alan Towers hustru), bara han får doppa den. Så anländer Eugenie till ön de befinner sig på, och nu ska det mysas. Eugenie drogas, varpå processen påbörjas som ska leda till att oskuldsfulla Eugenie själv ska bli frälst på sado-masochsim. Man tvingar in henne i diverse sexlekar med S/M som tema i drogat tillstånd, och dan därpå frågar hon sig själv om hon drömde. Eller om hon verkligen var vaken, om hon nu var drogad. Och varför flyr hon i så fall inte? Ingen där håller kvar henne mot hennes vilja.

Emellanåt dyker en stel Christopher Lee upp - det märks att denne pryde gentleman inte känner sig riktigt väl till mods, och bara ställde upp de nödvändiga två dagarna för att producenten bad om det, då dennes tilltänkta skådespelare varit ofin nog att dö två veckor innan inspelningsstarten. Lee står och läser högt ur de Sades novellsamlingar, allt medan halvnakna brudar åmar sig runt honom. Sexlekarna, med bland andra Jack Taylor som Mirvel, St. Anges styvbror, blir allt mer avancerade och bisarra, och det hela ser ut att kunna sluta illa. Nu är detta dock ingen vidare explicit film, då den trots allt gjordes för över 30 år sen. Full frontal nudity som man säger, men inget annat, och bara bara kvinnor.

I likhet med Justine - fasornas borg, även den producerad av Towers och med hustrun i en av rollerna, och även den efter en novell av de Sade, är detta en väldigt snygg Francoproduktion, och den är en av hans bättre filmer (han är snart uppe i 200...). Vissa ingredienser (huset vid havet, de lesbiska, våldsamma sexlekarna) i den påminner om Vampyros lesbos (läs om denna här), medan till exempel den sköna musiken av bland annat den välkände Francomedarbetaren och kompositören Bruno Nicolai (1926-91) påminner om den från både Vampyros lesbos och She killed in ecstasy. Nicolai har exempelvis gjort musiken till Besatt, flera filmer av Dario Argento och massor av Francofilmer. För det snygga - men ofta onödigt ofokuserade - fotot stod Manuel Merino, också han mångårig Francofil.