Pierre (Daniel Auteuil) är en 45-årig fransk litteraturvetare som plötsligt en dag överväldigas av behovet att komma bort från sitt inrutade medelklassliv. Han tar en taxi ut till flygplatsen och hoppar på första bästa plan, vilket råkar gå till London. Då filmen börjar har han varit där i några dagar när han mer eller mindre blir insläpad på en av Sohos sexklubbar, och då han sedan vägrar betala notan misshandlas han av en vakt. Det leder till att han lär känna Tom (Stuart Townsend), vilken finner honom blödande mitt på gatan och förbarmar sig över honom. Tom jobbar på ett café och ordnar ett jobb där för Pierre också. Men café-jobbet är lite av en täckmantel, för vad Tom framförallt livnär sig på är prostitution – eller "eskortservice" om man vill vara diskret. Och även i denna verksamhet för han så småningom in Pierre.

Denne är först väldigt tveksam till om han klarar av att ha sex med främmande kvinnor på beställning, men efter en trevande inledning går det som en dans på rosor. Gigolo-livet visar sig fullt av den spänning och variation han saknade i sitt gamla liv, pengarna rinner in, och snart har han glömt bort sina tidigare planer på att ägna den nyvunna friheten åt att skriva en roman. Efter en tid inleder han dessutom ett förhållande med sin vackra kvinnlig kollega Kim. Fast hans övergivna familj gör sig emellanåt påmind och Kims jobbpartner Jay, tillika hennes tidigare pojkvän, är allt annat än nöjd när hon för kärlekens skull börjar försumma vad han anser vara hennes plikter gentemot honom. Pierres största problem är dock den "hormentalitet" han snart nog utvecklar. I brist på Toms självkontroll blir pengar och droger allt viktigare i hans tillvaro, medan andra människor i motsvarande grad förlorar i betydelse.

Vad vi har här är alltså en klassisk historia om moraliskt förfall, om än under lite ovanliga omständigheter. Fast tack och lov utan en massa pekpinnar. Filmen förfaller aldrig till enkla ställningstaganden av typen prostitution är dåligt - kärnfamilj är bra. Och om historien i grund och botten inte är särskilt originell så är Eskorten på det hela taget ändå en välgjord film, kryddad med lagom doser av humor och erotik. Inget mästerverk, men en stunds trevlig underhållning som också har lite djup. Det kan tilläggas att den bygger på en idé av den i filmsammanhang inte helt okände brittiske författaren Hanif Kureishi.