Det som gjorde den här filmen lite speciell var att det har pratats om att detta skulle bli Arnolds comeback till filmvärlden efter att ha genomgått en operation och några filmfloppar - som utskällda "Batman & Robin". Men tyvärr blev det inte den storstilade återkomsten jag hade väntat mig.

Allt såg i och för sig ganska bra ut i början - filmen hade lite drag av "Se7en" över sig i vissa scener där dem försökte skapa en krypande känsla. Tyvärr gick den känslan ofta förlorad p g a de komiska one-liners som fälldes i samband med det kusliga. Det var lite synd för annars kändes det som om det kunde blivit riktigt läskigt och en mer ödesmättad stämning. Sedan, det stora problemet: Arnold använder skjutvapen för att krossa Satan. Visst, jag har inget emot att se vapen i Schwarzeneggers händer - det är nästan så att man kan säga att det passar som handen i handsken. Men inte när man kämpar mot större krafter. I mitten av filmen och under filmens uppbyggnad så var det ok för då kändes det som om Arnold inte riktigt kunde ana vad det var han kämpade mot. Så då kunde man förstå varför han använder vanliga motmedel. Men i slutet börjar han inse vad han står emot och ändå använder han, i och för sig större och kraftigare, vapen. Då blir det lite dumt och jag kände mig lite besviken.

I övrigt är jag nöjd med filmen. Skådespelarna runt omkring Arnold gör ett bra jobb med det som de skall göra. Robin Tunney är bra, Kevin Pollack påminner mycket om den roll han gjorde i "De misstänkta" (inget fel i det) och levererar flera mycket bra one-liners. Och Gabriel Byrne fungerar riktigt bra som Satan själv.

Regissören Peter Hyams har tidigare mest jobbat med action på den lite lägre nivån, hans filmer med Jean-Claude Van Damme är inga som jag ser dagligen, men här har han lyckats göra en bra film. Det är inte något mästerverk men klart bättre än vad jag hade väntat mig av honom. Och, till sist, Arnold. Han gör verkligen sitt jobb. Arnold kan konsten att dominera filmduken och han klarar sig bra mot mer rutinerade skådespelare som Byrne. Och, i motsats till vad man kan tänka sig, så ser det inte så löjligt ut när han plågas av minnet av sin familj och krampaktigt håller fast vid minnessakerna.