Randy jobbar som bartender på McCool's. En vanlig sylta som lockar äventyrslystna studenter såväl som medelålders alkisar. En kväll när Randy ska stänga baren blir han vittne till ett våldtäktsförsök, den unga kvinnan undkommer dock och kastar sig i Randys armar. Hon är fruktansvärt vacker och Randy har svårt att motstå henne. Hon heter Jewel och följer med Randy hem. Efter lite het sex i sängkammaren dyker våldtäktsmannen upp igen, då skjuter Jewel honom i bakhuvudet. Randy blir omedelbart förälskad i henne. Polisen dyker upp med Detective Dehling i spetsen. Både Randy och Jewel klarar sig undan men Detective Dehling blir också hopplöst förälskad i henne. Samma sak gäller Randys kusin Carl, en välbärgad advokat som betraktar Jewel som en livs levande porrstjärna. Jewel, som nu har blivit Randys flickvän, börjar ställa fler och fler krav på honom. Till slut får hon Randy att gå med på att göra inbrott hos rika män för att komma åt deras exklusiva ägodelar. När Randy vägrar anklagar hon honom för hustrumisshandel och använder Detective Dehling för att få bort Randy. Jewel tar över hans hus och Randy är förkrossad. Han bestämmer sig för att söka "professionell" hjälp. En yrkesmördare, Mr. Burmeister får uppdraget att röja Jewel ur vägen.

Detta är ett uselt försök att göra en modern film noir förklätt till actionkomedi. Film noir är ett begrepp som uppkom på 1940-talet, det är thrillers som börjar i "point of no return" och med tillbakablickar berättar hur vi, tittarna, har hamnat där. Bröderna Wachowski återupplivade visserligen genren 1996 med "Bound" men detta är bara dåligt. Att filmen börjar med Randys möte med Burmeister i en bingohall är antagligen menat som en skruvad lyft-på-hatten till noir. Historien är också berättad ur flera olika perspektiv vilket bygger på kopplingen till noir, även detta är ett välkänt drag i genren. Förutom det ovan nämnda tror jag att regissören, Zwart, har försökt hylla den så kallade "screwball"-komedin. En genre som kom till på 1930-talet och är förvecklingskomedier där starka kvinnor ofta förekommer, det fungerar inte heller bra och gör filmen bara sämre. Men trots detta är filmen utan tvekan en komedi, hur usel den än må vara. Filmhistoriska blinkningar är något som det finns gott om i denna film. Den tydligaste är att Michael Douglas paradroll D-Fens från "Falling Down" dyker upp. Vid det tillfället känns filmen bara som en usel parodi.

Budskapet Zwart försöker förmedla är i liksom många noir filmer att kvinnor endast är sluga, förföriska varelser som liksom vampyrer kommer och suger musten ur ditt liv. I dagens samhälle där könsrollerna och jämställdhet är viktigt fungerar inte sådana tankegångar. Men se upp, Zwart kommer nog åter!