William Thatcher är en vanlig bondpojke, han är också väpnare till en ädel riddare, Sir Ector, som slåss vid tornerspelen. William har sedan han var barn drömt om att få vara en riddare och slåss med lans. När hans mästare dör av en märklig tarmsjukdom ser han chansen att tornera. Det enda problemet är att man måste vara av adlig börd. Med hjälp av sina två väpnarkollegor Wat och Roland samt en diktare vid namn Geoff antar William därför namnet Sir Ulrich von Liechtenstein. Han blir bättre och bättre och en ung, vacker dam, Jocelyn, fattar tycke för honom. De blir långsamt involverade i en kärleksaffär, men en svartsjuk greve står i vägen för dem. Denne greve drar sig inte för döda William för att få den unga Jocelyn. Dammet yr, lansarna spetsas, visiren fälls ned, detta är riddarfilm när den är som bäst.

Jag var från början mycket skeptisk till denna film, en riddarrulle med komiska undertoner, låter som riktig skit faktiskt. Men jag hade fel, detta är en utmärkt film. Likt i Moulin Rouge använder sig regissören, Helgeland, av modern musik för att sudda ut de historiska gränserna, med hjälp av toner av Queen och Freddie Mercury förflyttas tittarna 600 år framåt i tiden, ett fräscht och roligt grepp. Jag måste erkänna att det är första gången jag har sett tornerspel till We Will Rock You. Alla skådespelare är britter och den typiska engelska humorn som vi har sett så många gånger, i t.ex. Allt Eller Inget, ligger på för fullt. Och humorn gör filmen bara bättre, det är utan tvekan ett stort plus att filmen inte tar sig självt på så stort allvar utan håller en mer humoristisk linje, detta gör att den inte blir allt för uppblåst och överdådig. Filmen är också mer sagolik än andra föregångare i samma genre, någonting som jag gillar.

Men är filmen bara bra? Har han inga invändningar? Jo, jag har faktiskt svårt med den moderna touchen, det har ingenting att göra med musiken men däremot de alltför typiska musikvideostuket som ibland förekommer. Tyvärr. Detta är ett problem som vi tittare tvingas genomlida i ganska många fall, att långfilm härmar musikvideor med snabba klipp och slow-motion mixat med jättespeedat.

Sammanfattningsvis: En ovanligt bra film i höstmörkret som livar upp ordentligt. Väl värd en fyra.