Nyskilde expresidenten Monroe "The Eagle" Cole (Gene Hackman) flyttar till hålan Mooseport där han tänker njuta sitt otium och ägna all tid åt golf. När borgmästaren plötsligt dör, ombeds Cole att ställa upp i det stundande borgmästarvalet, vilket han inte kan tacka nej till då han redan anmälts av de styrande i stan, och han är ju känd för att alltid hålla sitt ord.

Den lokale rörmokaren Handy Harrison (Ray Romano) får samtidigt problem med sin tjej Sally (Maura Tierny från Insomnia), då hon tröttnar på att han aldrig ställer Den Stora Frågan, den som alla tjejer/kvinnor väntar på i amerikansk dussinfilm: Vill du gifta dig med mig? Trots ivrigt påhejande personal i sin butik, fortsätter han med velandet. Så Sally beslutar sig för att ta en paus i förhållandet, till Handys stora förtret. Av en händelse träffar Sally på Monroe Cole på en gala till hans ära, och tycke uppstår. Åtminstone från expresidentens sida, medan Sally mer ser det som en stilla flört. Och om det sen retar Handy - så vadå? Desto bättre...

Den sävlige Handy blir rasande (nåja...lite arg) av svartsjuka, och bestämmer sig för att utmana Cole i valet om borgmästarposten. Cole vill egentligen inte veta av jobbet över huvud taget, men nu är han en gång bunden av sitt löfte, och då kan han omöjligen backa ur. En första enkät visar på ett övertag för Handy, och Cole ser ingen annan utväg än att tillkalla sin gamla stab från presidentvalen, bestående av bland andra Grace Sutherland (Marcia Gay Harden), som är hemligt förälskad i Cole, och Bert Langdon, spelad av den alltid lika sköna Rip Torn. Dessa tar nu till alla tjuvknep och rackartyg de känner till, allt för att inte framstå som förlorare i slutändan.

Vad som kunde blivit en bitsk, politisk satir har tyvärr i stället blivit en oerhört lam och tråkig småstadskomedi, med nakna byfånar och allt. Den för mig nya bekantskapen Ray Romano (tyligen populär i TV-serien Alla älskar Raymond) är en plågsamt tråkig och präktig ärketönt som påminner om Sjökvist i Åsa-Nisse-filmerna. Man förstår bara inte att den vackra Sally inte lämnat detta mähä för länge sen. Giganten Gene Hackman som expresidenten är inte dålig (han har spelat president ett par gånger förr...), men detta är under hans nivå. Han har normalt ett bett i sina repliker som få andra, men då behöver han också lite mer att bita i.

Welcome to Mooseport är verkligen ett reursslöseri av värsta sorten, där snälldum bondkomik fått ersätta träffande satir. Kors i Kapernaum vilket slöseri, Klabbarpar'n...!