Tänkt dig två syskon vars föräldrar är så täta att de förmodligen går på middagsbjudningar med Bill Gates. Tänkt dig sedan att dessa syskon dessutom är så snygga att de kan lyxknarka med Kate Moss. Detta är givetvis rent hypotetiskt och har inget med filmens handling att göra. Så vad är filmens handling? Vi kommer till det. Först vill jag bara sätta ett litet frågetecken kring filmens åldersgräns. Sju år. Missuppfatta mig inte, jag är inte pryd och uppriktigt sagt så bryr jag mig inte om denna film förstör tvåhundra sjuåringars liv. Tycker bara att det är underhållande att "Joe - Jättegorillan" är från elva år och denna väldigt, hmm, lössläppta film är från sju. Nu vet ju jag i och för sig inte varför Joe kallas för jättegorillan, men den är ju trots allt från elva år så vi får anta att det inte har något med abnorma genitalier att göra. Tror förövrigt att "En djävulsk romans" har femtonårsgräns i Norge, vilket i och för sig inte säger så mycket.

Filmens handling är relativt klassisk. Två personer slår vad om att den andra inte kommer lyckas få en viss flicka i sängen. Vad som gör skillnaden i den här filmen är förpackningen. Istället för två halvt alkoholiserade collegepojkar, så har vi här två snuskigt rika ingifta syskon. Dessutom så råkar den ena vara av det kvinnliga könet. Ovanligt, javisst, och här har vi inte vilka aristokrater som helst. Sebastian, spelad av tjejernas favorit Ryan Phillippe, har praktiskt taget parkerat i vartenda någorlunda omhändertaget garage i stan. Hans låtsassyster Kathryn (Sarah Michelle Gellar) är inte mycket bättre/sämre (definitions fråga) hon. Och vad ska man nu göra? Om man kan få sex lika enkelt som man kan hyra en videofilm? Jo, självklart ska man satsa på något svåruppnåeligt.

Och här kommer Annette (Reese Witherspoon) in i bilden, bokstavligt och bildligt. Annette, en oskuldsfull flicka från landet som har skrivit ett mindre manifest för någon suspekt tidning om hur hon absolut inte ska ha sex före äktenskapet, ska av en tillfällighet flytta till New York. Och som inte det var nog ska hon dessutom vara inneboende hos Sebastians släkting en kortare tid. Ett vad är självklart. Kathryn vill ha Sebastians bil om han misslyckas och om han skulle lyckas får han kort och gott Kathryn. Den gemene mannen skulle antagligen gladeligen accepterat. Men nu kör inte Sebastian en halvskruttig Volvo 240 herrgårdsvagn från 1983. Nej, nej, vi snackar några prisklasser högre, en Jaguar från 60-talet (antagligen med visst samlarvärde). Så tveksamheten är stor men kortvarig då Kathryn erbjuder honom en annan typ av samlag. Ni vet den där typen av sex som enligt tidningarna alla manliga ynglingar i Sverige vill ha, men som ingen kvinnlig yngling vill ställa upp på. Oj, så lång tid det här tar, får sluta att vara så bakåtsträvande.

Filmen öppnar otroligt bra, mycket humor, mycket sexighet. Två tredjedelar av filmen är superb. Men avslutningen är det värsta du kommer att se på film. Allt går från uppriktig råhet till någon icke önskvärd sliskig pudding, värmd på sentimental-värme och sockrad i Hollywood-mått. Det går inte riktigt att beskriva med ord. Men be en kär familjemedlem att köra in sin armbåge i ditt mellangärde, ljudet som frambringas ur din strupe beskriver väldigt väl de känslorna som svallar inne på biografen.

Nog för att det förstör hela filmen, men eftersom de första två tredjedelarna är riktigt underhållande så blir betyget relativt bra. Skulle kunna tänka mig att det kan hänvisas till de lustiga karaktärerna. Vi har förutom Sebastian och Kathryn små ljusglimtar som den obscena men oskuldsfulla lilla saken Cecile (Selma Blair) och Blaine (Joshua Jackson från ”Dawsons Creek”) som homosexuell vän (i ordets rätta bemärkelse) till Sebastian. Musiken i filmen är också hyfsat bra, vi snackar inte Tarantino eller skivinköp, men klart bättre än vad som vanligen förpestar oss så påfrestade biobesökare.