Emma, 12-13 år, bor uppe i lapphelvetet med sin pappa i en stuga utan ström. Vackert om somrarna, med utländska turister och liv och rörelse. Stendött om vintrarna. Död är även Emmas mamma sedan två år, efter en bilolycka där Emma var med. Pappa Anders brevväxlar med Sara från Stockholm sen en tid tillbaka, och nu ska hon komma och hälsa på med sin son Daniel. Nånting som Emma starkt motsätter sig: "Ingen tant ska komma och ta mammas plats!"

Det blir hat vid första ögonkastet mellan Emma och Daniel. I alla fall från Emmas sida, som ser Sara och Daniel som inkräktare. Dessutom vill hon ha gamle Isak för sig själv, en äldre man som bor en bra bit från Emma och Anders. Han är väl hennes enda riktiga vän, så då han erbjuder Daniel att följa med på en tvådagars fisketur i hans hemtrakter blir inte Emma glad. Än mindre glad blir hon när Daniel tackar ja, nåt han tycks göra på ren jäkelskap. Dessutom tror han att Isak har ström där ute, nånting som skulle underlätta hans internetsurfande på den bärbara datorn...

Efter den första natten ute i Isaks fallfärdiga stuga har den gamle mannen mage att kola vippen. Barnen vet inte riktigt vad de ska ta sig till, då det saknas både elektricitet och mobiltäckning. Emma får panik och far iväg med båten, och sen blir det rätt virrigt ett tag där de gång efter annan återvänder till stugan efter att ha irrat runt i skogen eller på floden. Just denna episod får ta alldeles för mycket utrymme från den redan korta filmen, och det blir rätt tjatigt med allt smygande runt den avlidne. Enda sättet att ta sig hem blir nu att ta sig över Frostmofjället - eller vad det nu kan heta - till fots, vilket även inkluderar forsränning, falla-ner-i-ravinen-och-bryta-foten och en tysk tjuvjägare och äggtjyv innan filmen får sin odramatiska upplösning.

Filmen är inte direkt en äventyrsfilm, utan mer ett drama för barn där frågor om sorg och skuld avhandlas. Ofta blir det lite mjäkigt och för mycket av vacker messmörsreklamfilm i fjällen, och man retar sig mer än en gång på de sävliga norrbottningarna. De passiva föräldrarna tittar förstrött på när barnen krigar med varandra, och ingriper aldrig för att förhindra att det trappas upp. I stället är det Emma & Daniel (som filmen egentligen heter) som själva finner varandra där uppe på fjället, medan den dryge Anders har svårare att öppna sig, och tror att det inte finns några problem i världen som inte kan lösas med ett bastubad. Filmen kryllar också av märkliga repliker, som när Isak spanar in tjuvjägaren i kikaren och utbrister: "Det är nog en fågelskådare!", trots den stora bössan denne bär på ryggen. Eller som när Sara (vackra, vackra Marie Richardson) berömmer Anders fiskfiléer: "Vilka fina filéer, kolla Daniel!" Ärligt talat, hur kan en stockholmsböna tro att hennes 13-årige son skulle vara intresserad av stekta rödingrumpor?

Nåja, helt oäven är inte Emma och Daniel - Mötet (inspelad i Kvikkjokk och Vuoggatjålme för två år sen) av Ingela Magner, som 1997 gjorde den likaledes hyfsade Selma & Johanna - en roadmovie, där Jakob Eklund hade en av de bärande rollerna (denne Eklund råkar vara sambo med Marie Richardson, och har trenne avkommor med henne...). För manuset står hon själv, tillsammans med Mats Wahl som också skrivit boken som ligger som grund till filmen. Det är för övrigt även han som står bakom förlagorna till filmerna Vinterviken (1997) och Den osynlige (2001). Den bästa prestationen står dock Stasse Soulis (f. 1987) i rollen som Daniel för. Så har han också erfarenhet från så pass starka kort som Den bästa sommaren (1999) och Alla älskar Alice (2001).