Förra året fanns på biorepertoaren två filmer som utspelar sig i det elizabethanska England. Båda hyllades av kritikerna, vann publikens gunst och nominerades till flera Oscars. Båda har de dessutom Joseph Fiennes i den manliga huvudrollen. Men där upphör likheterna mellan ”Shakespeare In Love” och Elizabeth. För medan den förra är en lättsam kärlekskomedi är den senare ett allvarligt, mörktonat drama om den absoluta maktens realiteter.

I filmens början fängslas den unga prinsessan Elizabeth av sin halvsyster drottning Mary (Bloody Mary) därför att de upproriska protestanterna vill sätta henne på tronen. De kungliga rådgivarna med hertigen av Norfolk i spetsen vill se henne avrättad. Till och med då drottningen kort därefter ligger för döden bönfaller de denna om en avrättningsorder. Men drottningen dör utan att ha efterlämnat någon bröstarvinge och Elizabeth övertar tronen. Ung, vacker, idealistisk och djupt förälskad i Robert Dudley, earl of Leicester kastas hon rätt in i den storpolitiska masugnen. Hennes hov sjuder av intriger, från såväl Spanien som Frankrike ber kungligheter hon inte vill veta av om hennes hand, i Skottland rustar sig drottning Maria för krig och i Vatikanen konspirerar påven med de som vill se henne störtad. Hennes makt ter sig allt mer som en illusion. Robert Dudley och den från exil återvände Walsingham, ansvarig för hennes säkerhet, tycks vara de enda hon verkligen kan lita på. Men även om frestelsen att ge upp makten är stor tänker Elizabeth göra vad hon kan för att behålla den i sin hand.

Några kritiker har jämfört Elizabeth med ”Gudfadern”, vilket inte saknar relevans. Båda handlar i grund och botten om maktens förmåga att korrumpera och de personliga uppoffringar den kräver. Och åtminstone en scen i Elizabeth tyder på mer direkt inspiration. Fast en än mer relevant jämförelse kan göras med kinesiska ”Kejsaren och Mördaren” (tidigare recenserad här på Vujer). Likheterna mellan de båda filmerna är faktiskt slående. De har inte bara samma tema utan flera karaktärer är nästan utbytbara dem emellan. Båda är de filmer som skulle kunna göra anspråk på att vara årets historiska drama.

Själv tycker jag Elizabeth är den aningen bättre filmen. Även om den inte har något att sätta emot de storslagna masscenerna i kinesiska ”Kejsaren och Mördaren” är den på det stora hela mer välgjord. Den är framförallt mer välspelad och mer trovärdig. Cate Blanchett är fantastisk i huvudrollen och hon omges av några av Englands främsta skådespelare, inklusive veteraner som Lord Richard Attenborough och den vid inspelningen 93-årige John Gielgud. Dessutom finns i rollistan en joker i form av f.d. fotbollsspelaren Eric Cantona, vilken är klart godkänd som hårt prövad fransk ambassadör. Karaktärerna är intressanta och nyanserat skildrade - någon indelning i goda och onda finns egentligen inte. De flesta "bad guys" agerar utifrån sina övertygelser eller helt enkelt därför att de inte anser sig ha något val. De är inte sämre människor än "the good guys".

Därtill är det en mycket vacker film och när jag nu sett den för första gången på video ångrar jag djupt att jag inte såg den redan på bio. Remi Adefarasins foto är ibland väl effektsökande och jag delar inte hans förkärlek för ovanifrånperspektiv, men skönheten i vissa scener är påfallande. Jag tänker särskilt på en scen där Elizabeth och Robert Dudley ligger i aktertältet på en lustslup och bedyrar varandra sin kärlek. Utanför de tunna tygväggarna glider en hel liten armada med hovdignitärer och utländska sändebud fram över Themsens mörka vatten utan att de älskande kunde bry sig mindre om dessa. I bakgrunden avfyras fyrverkeripjäser.

Men som alla filmer har Elizabeth sina brister. Framförallt tycker jag att handlingen är lite för komplicerad i förhållande till speltiden. Ibland blir det helt enkelt svårt att hänga med i alla vändningar. Och hade jag inte haft goda förkunskaper om 1500-talshistoria hade nog mycket i filmen varit mysterier för mig. Dessutom gillar jag inte slutet.

Med lite god vilja är det dock lätt att bortse från bristerna och istället konstatera att Elizabeth är en av 1999 års bästa filmer.