En gång i tiden var jag storkonsument av superhjälteserier, och min favorithjälte var utan en sekunds tvekan Daredevil. Den blinde advokaten med de övriga sinnena kraftigt förstärkta och med stora kunskaper inom kampsport kändes betydligt mer realistisk än Spindelmannen, mutantkollektivet X-men eller några av de andra. Särskilt som han medan dessa räddade världen undan galna vetenskapsmän eller invasioner från rymden förde en till synes tröstlös kamp mot organiserad brottslighet i New Yorks slum. Inte minst gillade jag de serier från 80-talet som Frank Miller (Sin City) skrev och/eller tecknade, även om de kanske inte var de allra mest realistiska. Desto sorgligare då att filmatiseringen av just Millers version av Daredevil inte blev bättre än den blev. Potentialen var ju så stor!

Skulle sidokaraktären Elektras egen film möjligen kunna ta revansch? Många har nog hoppats det men själv har jag varit väldigt skeptisk, inte minst på grund av Jennifer Garner. För medan det klagats mycket på att tråkige Ben Affleck fick huvudrollen i Daredevil är frågan om inte valet av Garner som Elektra var lika misslyckat det. Hon ser helt enkelt för snäll ut och lyckas aldrig utstråla den kompromisslösa hårdhet som seriens Elektra gör. För min del hade jag mycket hellre sett Rebecca Romijn-Stamos i rollen.

Inte för att det i slutänden hade inneburit någon större skillnad. Elektra:s manus är nämligen ganska så hopplöst. Det är väldigt förutsägbart och känns aldrig det minsta trovärdigt. Handlingen i korthet är denna: Den kvinnliga yrkesmördaren Elektra skickas ut till en ö i en sjö för att invänta instruktioner om sitt nästa uppdrag och lär under tiden känna en ensamstående man och hans 13-åriga dotter. Givetvis visar det sig när instruktionerna väl anländer att det är just dessa två hon ska ta livet av. Men lika givet blir hon istället deras beskyddare mot den uråldriga kriminella organisation som går under namnet Handen och som är ute efter dem. Resultatet av vilket för tittarens del är en handfull ganska mediokra fightscener, först mot ninjor och sedan mot superskurkar. Dessutom allt för många scener med den 13-åriga tjejen. Som om inte ett förbud mot barnroller hade varit regel 1A i en instruktionsbok för hur man gör bra actionfilm. Barn i sådan är helt enkelt en styggelse!

Om jag sedan ändå ska försöka peka på något positivt i Elektra så får det bli att två av superskurkarna Handen mobiliserar mot huvudpersonen är ganska så coola. Dels Tattoo som har kroppen full av djurtatueringar vilka han kan få att komma till liv, dels kvinnan Typhoid som sprider sjukdom och förruttnelse omkring sig. Lite kul är det väl för all del även att se Terence Stamp i en mindre roll som Elektras gamle blinde läromästare Stick.

Notera förresten att filmen ursprungligen var tänkt att gå upp på bio, men efter att den gått dåligt i andra länder beslutade sig SF alltså för att istället ge ut den direkt på video. Många som annars frestats att betala en dyr biobiljett för att de läst och uppskattat serierna den baserar sig på har skäl att känna sig tacksamma över det beslutet.