Utanför den lilla döende gruvstaden med det extremt opassande namnet Prosperity faller en tunna med gift av ett lastbilsflak och ner i en damm. Giftet läcker ut och tas upp av gräshopporna som lever kring dammen, vilka infångas av en spindelsamlare för att bli föda åt hans exotiska små älsklingar. Med resultatet att spindlarna plötsligt börjar växa.

Vad vi har här är alltså ett klassiskt skräckfilmsupplägg, men ett som idag kanske är lite föråldrat. Männen bakom Eight Legged Freaks har dock gjort filmen med en lätt humoristisk touch som gör det svårt att klanka ner på den saken. Fast helt uppenbart är det framförallt en skräckfilm och inte en komedi de velat göra, och enligt min mening har de faktiskt lyckats. Även om handlingen i sig bara är löjlig tycker jag att det bitvis blir riktigt spännande. Som då ett gäng ungdomar med motorcyklar är ute i öknen och plötsligt överfalls av enorma hoppspindlar vilka tar dem en efter en trots att de kör så fort de kan i sin desperata strävan att undkomma.

Karaktärer som inte är allt för endimensionella utan som man faktiskt kan uppbåda något slags ytliga känslor för bidrar givetvis till spänningen. Fast i det här fallet handlar det mer om skådespelarnas än om manusförfattarnas insatser. Sympatiske David Arquette har huvudrollen som Chris, vilken efter en längre tids frånvaro återvänt till sin hemstad för att försöka få den gruva han ärvt att återigen gå med vinst, och bland övriga medverkande kan nämnas Scarlett Johansson (Ghost World) som dottern till den kvinnliga sheriff Chris är förälskad i. Snygga dataanimationer bidrar sedan också till underhållningsvärdet.

Eight Legged Freaks är en utpräglad bagatell, en film man antagligen glömmer bort inom en vecka efter att man sett den, men för stunden är den helt okej underhållning. Och ibland är det allt man begär av en film, eller hur?