IMPORTFILM

Österrikaren Egon Schiele måste betraktas som en av de allra mest egensinniga målarna i förra seklets början, eller rent av som en av de mest egensinniga genom tiderna. Han brukar räknas till den expressionistiska rörelsen men hans stil är lika särpräglad som van Goghs, och han hade en förkärlek för att rita och måla nakna kvinnor på ett sätt som åtminstone ibland är direkt pornografiskt. Så vad sägs om en film om hans liv?

Det börjar vid en tidpunkt då han ännu inte gjort sig något namn i konstvärlden. En femtonårig flicka på rymmen hemifrån kommer en regnig natt till det hus utanför Wien som han bor i med sin älskarinna. Hon får stanna där och han ritar av henne naken, vilket leder till att han hamnar i fängelse. Filmens första del beskriver sedan, med en del avbrott för tillbakablickar, den nedbrytande tiden i fängelset.

Det är här lite småsegt, och jag retar mig på den undermåliga dubbningen till engelska, men fotot är i alla fall vackert. Fotografen har uppenbarligen haft en förkärlek för gult och hanterar färgen på ett mästerligt sätt i flera minnesvärda scener. Av en apelsin Schieles älskarinna kastar in i hans fängelsecell, liksom av solrosorna i deras trädgård och av kvinnohud i skenet från stearinljus skapar han stor skönhet. Och den som inte förmår uppskatta det estetiska finliret kanske uppskattar de många nakna kvinnorna desto mer. Kvinnor över vilkas kroppar kameran hela tiden söker sig mot könet, på ett sätt som kan verka spekulativt men som jag köper såsom återspeglande huvudpersonens egen besatthet vid detta.

I filmens andra del får man sedan följa Schiele från det han släpps ur fängelset till dess han allt för ung dör i spanska sjukan kort efter första världskriget, i vilket han deltagit som vanlig soldat. Sin sista suck drar han just som den dessförinnan i samma sjukdom avlidna hustruns begravningskortege passerar utanför hans fönster. I denna del är berättandet rakare och vi bjuds på några riktigt starka scener, vilket gör att filmen höjer sig betydligt.

Excess & Punishment är inget mästerverk, men klart sevärd även om man egentligen inte alls är intresserad av Schieles liv och konst.

För övrigt kan påpekas att detta är en av de konstnärsbiografier i filmform där personens verk som sig bör är ganska framträdande, och att Brian Eno gjort musiken.