Baserad på mangaserien Dragon and tiger heroes är Dragon tiger gate en så typisk japansk serietidningsfilm som en serietidningsfilm någonsin kan vara. Den handlar om bröderna Dragon Wong (Donnie Yen) och Tiger Wong (Nicholas Tse) som tillsammans med kompisen Turbo Shek (Shawn Yue) sparkar och slår ner fiender medelst löpande band-tekniken. En kille kan utan större problem ensam känga ner ett femtiotal män, oavsett om dessa är beväpnade eller ej och det springs på väggar, hoppas högt i luften medan sparkar träffar klockrena på hakspetsar, folk kastas i trappor och golv så att trapporna och golven spricker istället för människorna och diverse svärd och vapen knycklas ihop med ren handkraft. Det är kung-fu och karate, action och effekter hela vägen, men istället för att känna mig upprymd och med på noterna får jag kämpa emot den trötthet som infinner sig av att se sånt här dravel.

Men vi tar handlingen i korta drag ändå: bröderna Wong växer upp på Martial arts-skolan The Gate, där de som små knåddar lovar varandra att bara använda sina karatekunskaper mot dem som är ondskefulla. Tiger lever på det goda viset medan brorsan Dragon däremot joinar gangsterbossen Ma Kun och blir dennes livvakt. När Ma Kun och brödernas farsa mördas och deras skola demoleras av Shibumi som ska personifiera ondskan själv, förenas de tvenne bröderna och deras nyfunne kompis Turbo Shek och tillsammans gör de gemensam sak mot sin antagonist. Det blir givetvis en sista, långrandig strid och när väl det goda har övervunnit  det onda är allting frid och fröjd igen.

Dragon tiger gate tycks skapad direkt för en action- och karatesugen tonårspublik där mangaserierna står på det dagliga schemat över litteratur och huvudrollsinnehavarna är alla unga, ”söta” och har långa popiga luggar som döljer halva ansiktet på dem. En liten oskyldig romans är inbakad i handlingen så att alla ska bli nöjda och så mycket mer finns egentligen inte att orda om. Det ska möjligtvis vara att jag finner det mystiskt att dessa killar, en och en, kan känga ner femtio beväpnade män, medan de har fullt sjå att slå skiten ur maskerade Shibumi som trots allt är ensam på täppan. Men fantasi är fantasi och Dragon tiger gate innehåller ingen realism för övrigt heller, så det är knappast någon idé att ens tänka i banor som dessa. Ska ungarna se det här skräpet så kan det vara en god idé att upplysa dem om att skallfrakturer och andra skador kan uppstå när de sparkar iväg polarna femtio meter så att de flyger igenom stenväggar, men annars finns det faktiskt bättre filmer att tillgå som både är mer spännande och underhållande.