Filmens inledning lockar inte till att fortsätta se den, snarare tvärtom. En enda lång tagning utan klipp, där östrogenstinna överklasskvinnor trängs i väntrummet till Dr Sully Travis. Ett oändligt kacklande som gör ljudnivån olidlig och filmens början jobbig.

Dr Sully Travis eller Dr T som han också kallas spelas av allas våran egen Richard Gere, en gynekolog som driver egen praktik i Dallas. Dit kommer damerna för att kolla att allt är okej i de nedre regionerna eller oftast bara för att träffa den oemotståndlige charmören. Det kanske inte är ett jobb alla män drömmer om, men Dr T verkar trivas. I privatlivet går däremot inte allt på räls. Fru Travis går in i en mycket ovanlig psykos och förvandlas åter till ett barn. Den alkoholiserade och frånskilda svägerskan flyttar in med sina tre döttrar och vänder upp och ner på hela huset. Samtidigt ska dottern Dee Dee gifta sig men tvivlar på om det är med den rätte. Det blir för mycket för Sully vilket gör att han tillbringar mer och mer av sin lediga tid på golfbanan. Där möter han Bree (Helen Hunt) en ny golfinstruktör och ännu en kvinna att ta sig an.

Robert Altman heter regissören och honom känner vi ju till från filmer som Short Cuts och M A S H Den här filmen tillhör den svagare divisionen i hans repertoar. Det är gott om kvinnor i filmen likt den svenska Gossip, kanske beror det på manusförfattaren Anne Rapp som även skrev manus till Cockies Fortune där det också var överdimensionerat av kvinnor. Men trots att nästan hela rollistan består av kvinnor så ges det inget utrymme för dessa utan endast för den manliga sidan av filmen, det vill säga för Richard Gere.

Altman gör satir av de amerikanska överklasskvinnorna. Deras små bekymmer som förstoras upp under lupp eftersom deras ego är större än Bill Gates lönekonto. Idén är god men den håller inte trots alla kända ansikten som exempelvis Helen Hunt. Hunt som just nu finns överallt på våra Tv-skärmar i filmer som Cast Away och Skicka vidare. Hon är väl annars mest känd efter favoritserien Galen i dig och som Jack Nicholsons motspelerska i Livet från den ljusa sidan. Det verkar gå bra för Helen och nu har ännu en av hennes drömmar slagit in för snart spelar hon in film med alla skådespelares drömregissör Woody Allen.

Filmen imponerar inte trots en vanligtvis träffsäker regissör. På slutet lägger han in en katastrofscen och filmen tar slut på ett märkligt vis. Detta går inte hem hos publiken och betyget blir svagt ljummen. Är man dock kvinna kan man åtminstone fördriva de drygt två timmarna med att vila ögonen på den alltid lika snygga Gere.