Dom kallar mig Bulldozer (varför inte Dom kallar mej Bulldozer?) väcker obehagliga gamla minnen till liv. Såna här filmer fick man hålla till godo med i videons barndom i början av 1980-talet i brist på bättre. Nåja, visst gillade även jag Trinity-filmerna (Dom kallar mig Trinity - Djävulens högra hand, 1971, och Trinity klipper till igen året därpå), men redan där gick det utför. Bud Spencer (Carlo Pedersoli) och Terence Hill (som då fortfarande hette Mario Girotti) gjorde allt värre filmer ihop, som Vi håller på flodhästarna (1979), fy fan vilket kräkpiller! Jag såg den på bio här i Hålan i början av 1980, och man var för en gångs skull glad att den svenska censuren klippte bort en dryg minut så filmen tog slut lite fortare...

Dom kallar mig Bulldozer spelar i samma liga. Bud Spencer spelar en gammal quarterback i den vederstyggelse man kallar "amerikansk fotboll". Numera tuffar han runt på nån sorts räktrålare som sett sina bästa dar, och inte blir det bättre av att en ubåt (typ leksaksmodell för 25 spänn på Tempo...) kör upp sitt persikop i aktern på'n. På nån ruffig sjömansbar blir han utmanad av tuffa "jänkare" i en match där det räcker om hans lag gör en enda touchdown. Tyvärr består hans ängagäng till lag av korthajar och snorgärsar som gör i byxorna bara de ser en amerikan i full fotbollsmundering. Tja, sen vidtar sedvanligt rallarslagsmål med yviga svingar och ljudliga käftsmällar. Kul är det däremot att en i Bulldozers fotbollslag på pricken liknar en ung Dario Argento - helst om man vet att Bud Spencer en gång medverkade i dennes mediokra giallo Den djävulska fällan (1971). Otroligt nog har De Angelis-bröderna lånat sig till titelmelodin (under det gamla, vanliga namnet Oliver Onions)...sorgligt!

Dom kallar mig Bulldozer kallar jag bullshit.