Lars von Triers Dogville är i mina ögon årets hittills bästa filmupplevelse på svenska biografer. Den har underbart skådespeleri, genomtänkt manus och är estetiskt både banbrytande och vacker. Avsaknaden av dekor (husen är reducerade till kritstreck på marken) gör karaktärerna och händelserna mer påträngande och hjälper oss att genomskåda dem. Berättelsens struktur - nio kapitel och en prolog - samt berättarens tonfall och inblandning i händelseförloppet ger en rytm och ett flyt som får filmens nästan tre timmar att kännas korta, trots det tunga och mörka innehållet. Det mycket kraftfulla slutet skiljer sig från många av von Triers tidigare filmer (som Dancer in the Dark eller Idioterna) och jag tycker mig också se en mer öppen politisk kritik (speciellt framträdande när von Trier som avslutande kommentar väljer att spela David Bowies Young Americans tillsammans med arkivmaterial).

Dogville är en liten, ödsligt belägen by i Klippiga bergen i USA. Invånarna är fattiga och lever i princip på gränsen till existensminimum. Men det verkar ändå vara en trevlig, kanske till och med idyllisk plats. Dogvilles enda problem är dess intolerans - mot främlingar, mot förändring, mot avvikande beteenden. Det är ett problem som invånarna själva har svårt att inse, men som deras självutnämnde talesman Tom (Paul Bettany från bland annat A Beautiful Mind) ideligen försöker påminna dem om.

En kväll bryts det mörka lugnet av ekande pistolskott och Grace (Nicole Kidman, senast aktuell i Timmarna och The Others) dyker upp i byn, på flykt från maffian. Befolkningen ser sig motvilligt tvungen att ta emot henne efter Toms påtryckningar, men hon får bara 14 dagar på sig. Blir hon inte accepterad inom den tiden så måste hon lämna byn.

Grace är till viss del något av en Candide som i sin godtrogenhet förlåter mänskligheten för dess synder och frikänner våldtäktsmän och mördare från deras ansvar. Men i samma takt som rädsla skapar våld och våld bara leder till mer våld, så utvecklas hon till något annat. En del av filmens budskap blir frågan om hur människor kan bete sig som de gör mot varandra; om ondskan finns i en individ eller i en samhällsstruktur.

Dogville är en film som är mycket större än vad den här recension kan återge. Det är en film som det kommer att skrivas mycket om och som kommer att bli ihågkommen i filmhistorien.