Dogma betyder kortfattat att man följer vissa regler och håller fast vid dem. Nämnt främst i den kristna religionen och att vara dogmatisk är att följa kyrkans lärosystem och dess ideologi. Denna film handlar alltså inte om den danska filmvågen som kom för några år sen utan detta är helt enkelt en satir över katolicismen och deras starka tro på Bibelns skrift.

Matt Damon och Ben Affleck spelar de två fallna änglarna Loki och Bartleby. De är änglarna som ligger bakom städerna Sodom och Gomorras undergång. Det har gått några tusen år sen dess och som straff av Gud så är de kvar på jorden och kan inte komma tillbaka till himmelriket. Nu har de hittat en kryphål tillbaka till himlen genom att gå igenom en kyrkport på dess invigningsdag. Detta måste hindras därför om de lyckas bevisar det att Gud är felaktig och då kommer all existens att upphöra.

Bethany Sloane (Linda Fiorentino) är en helt vanlig kvinna, jobbar på en abortklinik och helt tappat sin tro på Gud. Tills en kväll då hon får besök av Metatron (Alan Rickman), ännu en ängel och Guds röst i det hela, som ger Bethany i uppdrag att stoppa Loki och Bartleby. Hon ska hitta två profeter som visar sig vara Jay och Silent Bob (två kultfigurer som varit med i alla Kevin Smiths filmer) och bege sig på ett korståg. Bethany förstår naturligtvis inte varför hon ska göra detta, enligt Metatron ska hon ta det som en heder och känna sig utvald av Gud. Det visar sig senare att hon är släkt med Jesus. På vägen träffar de även på Rufus, den 13:e aposteln (Chris Rock) och The Muse (Salma Hayek).

Den som sett Smiths tidigare filmer som mästerverket ”Clerks” och dom mindre bra men underhållande ”Mallrats” och ”Chasing Amy” vet att de innehåller snabbkäftad dialog, ”Star Wars” referenser och landhockey. Det finns även i Dogma. Problemet att den här filmen är alldeles för ojämn. Det finns vissa stunder det bara är ointressant babbel. Det sägs att Smith har fått klippt ner filmen från tre till två timmar. Men det känns fortfarande för långt. Filmen har dock sina stunder och ibland är det mycket bra där man ser att Smith faktiskt tänkt till lite extra och hela iden med att driva med den kristna tron är faktiskt kul. Se bara på Monty Pythons ”Life of Bryan”.

Smith har ju fått mycket kritik av den katolska kyrkan i USA för att han gett på sig nått så heligt. Men det är en satir och det är sällan någon kritik mot kyrkan. Det finns dock kritik mot luckorna i Bibeln, företag som Disney och Pokemon som folk avgudar (Du ska inga andra gudar hava.) Även finns det pikar mot producenter som skriver om manusförfattares manus alldeles för mycket. Enligt Rufus är Bibeln skriven av vita profeter som gjorde Jesus vit istället för svart och Gud till man när det egentligen är en kvinna. Gestaltat sött av Alanis Morissette.

Det är en underhållande film men den har sina svackor. Är man helt ointresserad av den kristna ideologin ska man skippa filmen om man inte vill se en bunt bra skådespelare. Främst tänker jag på Alan Rickman som nog är roligast av alla. Även fans av Kevin Smiths tidigare filmer tycker jag ska gå och se den.