Från början till slutet är våldet och blodet den egentliga huvudpersonen i den här actionfilmen från Hong Kong. Vad Dog bite dog handlar om är en ung man från Kambodja som tränats att döda sedan barnsben i en märklig undre värld där dödsmatcher utspelas oavbrutet. Vinnarna får mat för dagen och blir sedan betalda småpengar för att utföra överlagda mord. Den galna hunden, som killen kallas i filmen, får i uppdrag att mörda en kvinnlig advokat på en restaurang i Hong Kong. För mordet på kvinnan får han en bunt sedlar som han sedan ska ge till den känslokalla maffiabossen som håller i dödsmatcherna och som via dessa utbildar sin stab av mördare. Men polisen får upp spåret på hundkillen och han blir snabbt infångad. I baksätet på polisbilen lyckas han dock få av sig handbojorna, så han dödar snutarna som sitter med honom i bilen, fortsätter fly och blir efterlyst.

Hundkillen hamnar i ett slumområde som mest liknar en gigantisk sophög. Inomhus våldtas en ung flicka av sin pappa och grabben sticker ner honom, men gubben dör inte. Polisen får på något märkligt sätt reda på var hundkillen befinner sig och skyndar dit. Nya strider uppstår och polismannen Wai skjuter och dödar av misstag den skadade gubben, medan hundkillen och den våldtagna tjejen kommer undan. Paret blir förstås kära och jakten på dem fortsätter. Likaså gör våldsamheterna. Till det bittra slutet.

Bortsett från att det oavbrutna och stilistiska våldet blir smått tröttsamt att se, är det här en märklig film på flera sätt. Polisen Wai är redan från början en udda typ som inte drar sig för att misshandla de flesta han möter, oavsett om de är kriminella eller vanliga medborgare, och han är även direkt otrevlig mot sina kollegor. Senare framkommer det att hans farsa, som också är snut, men som ligger i koma efter en skottskada, har gjort narkotikaaffärer och tydligen är det pappans moraliska svek som gjort Wai till den tokstolle han är.

Under filmens gång dödas den ena polisen efter den andra och till slut är det bara Wai kvar som kan ta hämnd på hundkillen. Hur den sista fajten slutar ska jag inte avslöja här, men till dess att den scenen kommer hinner åtskilliga människors liv gå till spillo. Wais far hinner vakna ur sin koma och ta livet av sig och Wai själv blir till en kopia av hundkillen. Men ärligt talat så märks det inte så stor skillnad mot den person Wai är redan från början.

Tjejen som hundkillen blir kär i tycks inte heller ha alla hönsen hemma och när även Wais kollega, som först verkat rätt sansad, börjar misshandla och slå folk till höger och vänster blir det närmast skrattretande. Att inte en enda polis blir fängslad för något av alla de brott lagens väktare begår är också tämligen skumt och orealistiskt.

I 108 minuter pågår Dog bite dog och hela denna speltid upptas mest av den actionfyllda jakten på hundpojken, som oavbrutet slaktar dem som jagar honom, medan jägarna misshandlar folk för att få reda på var han befinner sig. Det är inte mycket till story, persongalleriet är mer galet än bra och när man ser Dog bite dog känns det inte som att många av rollfigurerna är normala eller trovärdiga över huvud taget.

Jag känner inte med någon av dem eftersom de är så mycket av karikatyrer och våldet ersätter den eventuella spänning som kunde ha uppstått om man lagt krutet på handlingen istället för på hinkvis med teaterblod. Det är lite synd att man gjort så, eftersom grundtanken trots allt är god och filmen kunde ha utvecklats till så mycket mer av än vad den resulterat i här .

Nu låter det kanske som att denna actionrulle är helt värdelös men det tycker jag inte att den är. Som lättsmält och orealistisk snabbaction med en popcornskål i knät underhåller den trots allt, men det är ofrånkomligt att denna historia påminner mer om en flyktig ostburgare från McDonalds än en välstekt entrecote som mättar i längden.