Dodes'ka-den (1970)
![]() |
|
| Regi | Akira Kurosawa |
|---|---|
| Manus | Akira Kurosawa, Shinobu Hashimoto, Hideo Oguni |
| Medverkande | Hisashi Igawa, Yoshitaka Zushi, Kin Sugai, Toshiyuki Tonomura, Shinsuke Minami, Yûko Kusunoki, Junzaburo Ban |
| Genre | Drama / Fantasy |
| Biopremiär | 1972-04-10 |
| Videopremiär | 2001-11-09 |
| Dvdpremiär | 2004-06-09 |
| Skribent | Jörg Ausfelt |
| Betyg | |
| Publicerad | Torsdag 10 juni 2004 |
Efter Red Beard 1965 gjorde Akira Kurosawa (1910-98) bara en film vart femte år, utom de sista tre filmerna han gjorde 1990-93, där han jobbade med en ovanlig frenesi med tanke på hans då höga ålder. Dodes'ka-den var dessutom hans första färgfilm.
Dodes'ka-den är det onomatopoetiska ljud Spårvagnstoken yttrar när han framför sin imaginära spårvagn i ett av Tokyos slumområden, som mest påminner om en soptipp. För det är där Dodes'ka-den utspelar sig, detta livsbejakande drama, omgivningarna och förutsättningarna till trots. Här möter vi de sladdrande kvinnorna som alltid tycks sitta vid den enda färskvattenledningen och skvallra, här ser vi de hårt jobbande, hårt drickande gubbarna krypa hem från krogen och här följer vi en trashank och hans son som i fantasin bygger sig ett drömhus uppe på en grön kulle, med därtill hörande swimmingpool.
För 20 år sen tyckte jag detta vara Kurosawas bästa film. Jag har alltid haft lite svårt för hans samurajer i långkjol, och Dodes'ka-den kunde inte vara längre från De sju samurajerna eller Kagemusha till både form och innehåll. De starka färgerna i Kagemusha har vi dock här också, i ännu högre grad till och med. De används för att kolorera både himmel och omgivningar för att kommentera folks humör eller sinnesstämning just där och då. Idag håller jag Ikiru - Att leva som Kurosawas bästa film. Jag ser brister i Dodes'ka-den som jag inte såg tidigare, som att den är lite för sentimental, för att inte säga gråtmild, i mitten och att den emellanåt, ack, påminner alldeles för mycket om svenska pilsnerfilmer, med elaka kärringar, snälla fyllegubbar och en godmodig herre som, likt Edvard Persson, salomoniskt löser allas problem med sin vishet och sitt upphöjda lugn (inga likheter i övrigt...).
Filmen totalfloppade i Japan hösten 1970, och lär ska ha bidragit till Kurosawas begynnande depression, den som i december året därpå mynnade ut i hans berömda, lite tafatta självmordsförsök. Som dock slutade lyckligt, och 1975 gjorde han storstilad comeback med prisbelönta Vägvisaren.
Fotnot: Dodes'ka-den ingår i Akira Kurosawa Box 3.
Skriv kommentar till “Dodes'ka-den”
OBS! Kommentarer innehållande länkar eller BBCode kommer automatiskt raderas pga spam.
.jpg)




Digg this! | Spara sida på del.icio.us | Spara sida på Furl