Doctor Gore handlar om kirurgen och forskaren Don Brandon som förlorar sin unga, vackra hustru Anitra i en bilkrasch. Utom sig av sorg gräver han och hans, givetvis, puckelryggige idiot till medhjälpare upp henne innan hon ens kallnat, och försöker sig på att återuppväcka henne. Som om hon inte var grann nog, ger han och den grymtande Greg, puckelryggen, sig ut för att skaffa sig lite nya kroppsdelar, som nya händer, ben och ögon. Den gode doktorn, tunnhårig och i övre medelåldern och inte alls någon skönhet, har givetvis inga som helst problem med att fixa unga, frächa brudar som han hånglar med på stranden innan han dödar dem, och därefter styckar dem i källaren på sitt slott (alla galna vetenskapsmän måste bo i gamla slott och hålla sig med en stum, puckelryggig medhjälpare).

Den kramgoa musiken som ackompanjerar doktorn när han sågar i de ännu levande tjejerna, framförd på bubblande Hammondorgel, är komponerad och framförd av sedermera regissören William Girdler, mest känd för sin creature feature från 1976, Grizzly, Three on a meathook (baserad på samma verkliga händelser som Motorsågsmassakern och När lammen tystnar), samt den fräcka rysaren Manitou med Tony Curtis. Tyvärr dog Girdler i en helikopterolycka i Manilabukten utanför Filippinernas huvudstad Manila 1978, blott 30 år gammal. Mitt i filmen hamnar så den gode doktorn på nattklubb, där vi plågas med en hel, smörig c&w-sång av en överviktig cowboy, Bill Hicks.

Senare knackar en tuff sheriff i solglasögon på dörren och undrar om allt är OK. "Vad sysslar ni med? Vi har hört att det förekommer märkliga saker här!" säger han. "Nej, jag är läkare!" svarar Don. "Jaså, ja ursäkta att jag störde…" Varpå doktorn skickar in 100.000 volt i hustrun, likt en annan galen doktor (Frankenstein), och hon vaknar givetvis och är lika fräsch som tidigare. Tyvärr har hon glömt allt hon lärt sig innan, varför doktorn får börja om från början med henne, och han börjar med en ABC-bok för barn som han läser högt ur. Det pekas på och pratas om elefanter och lejon i boken. Sen åker de roddbåt i solnedgången och han ristar in ett kärleksbudskap i ett träd med en kniv, till Bill Hicks smäktande stämma, och låten "A boy and girl and a tall oaktree", och det är mycket rörande – och sövande…

Anitra blir plötsligt karltokig och kastar sig över Greg, varpå doktorn, galen av svartsjuka, helt sonika slår ihjäl sin trogne puckelrygg och gör hakkeböf av honom, allt medan Anitra leker med Gregs kanin. Don hamnar på kåken, och i en scen har man glömt klippa bort en hand med en filmklappa som markerar scennummer och tagning. Över huvud taget är filmen enastående amatörmässigt gjord, och specialeffekterna har nog inte kostat mer att framställa än vad det kostade att köpa denna film på DVD. Detta, trots att det är en "15-gallon movie" enligt H. G. Lewis skala, enligt vilken hans egna Blood feast var en "three-gallon movie" och 2,000 maniacs var en "five-gallon movie" (läs mer om dessa här). Här avses alltså mängden fejkat blod som gått åt.

Det bästa med denna film är annars de fräscha flickorna, av vilka några blottar sina välformade bröst. Pat Pattersons verkliga hustru, Nita, medverkar i en mindre roll, och hon har dessutom medverkat som både assisterande regissör och scripta. Däremot visar hon inte brösten.