Diva (1981)

Poster - Diva
Trailer 1
Regi Jean-Jacques Beineix
Manus Jean-Jacques Beineix, Jean Van Hamme
Medverkande Brigitte Lahaie, Gérard Darmon, Vladimir Cosma, Frédéric Andréi, Roland Bertin, Richard Bohringer, Chantal Deruaz, Wilhelmenia Fernandez
Genre Drama / Action / Thriller / Mysterie / Romantik / Kult
Biopremiär 1981-11-27
Videopremiär 2004-04-06
Dvdpremiär 2004-04-06
Skribent Jörg Ausfelt
Betyg Betyg 4 av 5 (4) Mycket bra
Publicerad Torsdag 15 april 2004

När Diva kom på bio 1981 (med den fåniga undertiteln Dödligt intermezzo) var den inget mindre än en sensation. Regissören, den då 35-årige parisaren Jean-Jacques Beneix, debuterade med detta hippa operathrillerdrama efter att ha varit andreregissör eller regissörsassistent i tio år. Med Diva startade han en ny våg av trendiga, franska filmer där han själv och Luc Besson var ledstjärnor. Själv köpte jag både soundtracket på LP och en enorm filmaffisch att ha i sovrummet.

Här får vi under två timmar stifta bekantskap med både en svart, amerikansk operasångerska, en fransk brevbärare, taiwanesiska piratkopierare och hallickar inom den franska poliskåren. Ramhandlingen är att den unge operafantasten Jules, mopedåkande brevbärare i Paris, en dag gör en illegal inspelning av sopranen Cynthia Hawkins vid ett av hennes framträdanden på operan i Paris. Givetivis går han på opera i jobbbuniformen. Bakom honom sitter två hårdföra taiwaneser som upptäcker hans pågående piratinspelning. Efter konserten går han in i fröken Hawkins loge och snor hennes klänning.

Nästa dag stöter Jules ihop med en prostituerad kvinna, Nadia, som mördas strax efter. Innan dess hinner hon, Jules ovetande, lägga en kassett med ett intalat vittnesmål mot hennes hallick, en hög polischef, i hans postväska. Jules träffar så en vietnamesisk butiksråtta när hon är i färd med att stjäla en LP i en skivbutik, får en dejt med henne och blir bestulen på kassettbandet med operaariorna. Jules söker tröst hos en svart prostituerad som påminer om Hawkins (som han är kär i på avstånd), alltmedan hans lägenhet vänds upp och ner. Av vem? Dan efter tror han att polisen är honom på spåren, och går tillbaka med klännigen till miss Hawkins, som förlåter honom, och en varm vänskap uppstår. Han har dock igen aning om att två tuffa gangstrar, varav den ene är utrustad med enorma solglasögon, öronsnäcka och kraftigt underbett, är på jakt efter honom då dessa fått nys om Nadias inspelade vittnesmål. Han tror att det är polisen - eller de taiwanesiska piratkopierarna - som är ute efter honom. Till saken hör att Cynthia Hawkins i alla år vägrat spela in sin sång, därav det stora intresset för hans upptagning med henne från Parisoperan.

En karusell av förvecklingar och förväxlingar inleds nu, och den kulminerar i en häftig jaktsekvens som går via scooter ner i tunnelbanan och så upp igen en station (vars namn är Opera...) senare. Vladimir Cosmas läckra musik (han medverkar själv som dirigent på operan i filmen) i kombination med coola replikskiften som "Jag gillar inte ditt nylle!" "Ja, kunden har alltid rätt." gjorde denna avintellektualiserade "Nya nya vågen-film" till en stor succé, och även om den kanske tappat lite av sin fräschör är det fortfarande en film att räkna med. Tyvärr är det en typisk lågprisutgåva som nu släppts på DVD, med bristfällig översättning (ibland översätter man inte alls), halvtaskigt ljud i stereo och inte mycket till extramaterial. Exempelvis har man vid något tillfälle kallat en skurk för "slemmig", vilket får en att undra om han badat i Seine. Det korrekta adjektivet är "slem", som inte har något att göra med substantivet "slem", och som givetvis är samma ord som tyskans "schlimm" ("dålig"). Det heter följaktligen "en slem skurk", och inte "slemmig".

Redan uppföljaren, Månen i rännstenen (1983), blev nedsablad av kritikerna som brukligt är (så dålig var den alls icke), medan hans tredje film, Betty Blue - 37,2° på morgonen (1986), blev en hit även den, och gjorde butiksråttan Béatrice Dalle (ej släkt med Peter...) till stjärna. Fjärde filmen, den lite märkliga men vackra Roselyn och lejonen, (med läckra Isabel Pasco) sågades däremot, och därefter har det varit mer eller mindre tyst, och även om Beneix är aktiv än idag, är det väl få som sett någon av hans få 90-talsfilmer. Den enda etablerade skådespelaren i Diva var Richard Bohringer, som idag är en av Frankrikes mest kända aktörer, och vars dotter Romane också agerat på vita duken i många år nu. Noteras kan också att porraktrisen Brigitte Lahaie, känd även från flera av Jean Rollins filmer (läs om dessa här), medverkar i en liten roll.


1 kommentar på “Diva”

» Skriv kommentar

Men visst sattes den upp med titeln 'Dödligt intermezzo' först och drogs sedan tillbaka och återlanserades som 'Diva'. Så minns jag det iallafall.

Av Anonym 2008-05-15 19:19

Skriv kommentar till “Diva”










OBS! Kommentarer innehållande länkar eller BBCode kommer automatiskt raderas pga spam.

Filmfakta

Originaltitel
Diva
Premiärår
1981
Distributör
Atlantic
Ursprungsland
Frankrike
Speltid
113 min
Läsarbetyg
Betyg 5
4.7/5 (9 röster)

Ditt betyg

Vad tyckte du om filmen?

Besök läsartoppen, en topplista baserad på hur Vujers läsare röstat!

Liknande filmer

Senaste kommenterade

Senaste recensionerna


Page shadow