Med något överskattade Adam och Eva så gjorde Måns och Hannes en trevlig och rätt smårolig relationskomedi. Att de sedan skulle göra ännu en film i genren är kanske inte så överraskande eftersom det är ett vinnande koncept inom svensk film. Att de skulle lyckas göra en bättre film är däremot något av en överraskning.

Det är ganska svårt att berätta vad filmen handlar om eftersom det inte finns någon direkt handling. Vi får följa tre systrar och deras relationer. Sophia (Josefin Nilsson) som just fått barn från ett tidigare förhållande och flyttar ihop med en ny man (Jacob Ericksson). Samtidigt får hon ett skådespelarjobb som hon inte kan tacka nej till. Något som hennes make inte kan acceptera eftersom det splittrar familjen. Tina (Cecilia Frode), den yngsta systern, är ensamstående mor med två pojkar. Pappan sitter i fängelse och blir snart frisläppt. Och så har vi Gina (Marie Richardson) som tillsammans med sin man (Peter Dalle) försöker få barn. Sen så har vi deras föräldrar (Bibbi Andersson och Gösta Ekman) som själva går igenom en kris. Relationer, hemligheter och livsöden är temat och premissen för filmen.

Filmen börjar som en komedi alá Adam och Eva men övergår sedan till ett rätt gripande drama som är en riktig intressant ny sida av herrarna Holm och Herngren. Kanske nästa film blir helt och hållet ett drama? Skådespelarinsatserna är utmärkta och manuset är träffsäkert med många tvister och överraskningar. Det känns skönt att de håller filmen på en rätt jämn nivå. Det blir aldrig överdrivet eller otroligt. Till skillnad från många andra svenska komedier så är den tänkvärd och man kommer ihåg vad man sett. Deras bästa film hittills. Jag skulle vilja sätta ett högre betyg, det som håller tillbaka är att den ibland känns något utdragen och att humorn är nedtonad något för mycket. Jag saknar dem stora skratten som man fick när man såg Vuxna människor.