Jag blir alltid aningen suspekt när konstnärer skall tolka sexualiteten. Främst för att det lätt blir så svävande. Det går till exempel att sätta anföringstecken kring så gott som varje ord i första meningen (“konstnärer”, “tolka”, “sexualiteten”). Dessutom blir det inte sällan fegt, trots att varken sex eller ens porngrafi längre än några särskilt kontroversiella ämnen. Destricted är en samling av sju kortfilmer gjorda av lika många olika regissörer, där tanken är att belysa punkter där erotik och konstnärlighet möts.

Det är sju högst personliga filmer, vilket är filmens styrka såväl som svaghet. Det ger en bredd till innehållet, men samtidigt en högst begränsad möjlighet att tolka vad man ser. Marina Abramovic drar paraleller mellan erotik och östeuropeiska folksägner medan Matthew Barney visar människan som någonting organiskt, i ständig konflikt med det maskinella. Sam Taylor Woods film är en knappt tio minuter lång tagning där en man onanerar i ett ökenområde och Richard Prince försöker sätta in kitschig 70-talsporr i en modern kontext. Låter det högtravande, introvert och på gränsen till löjligt är det inte så konstigt. Det är nämligen precis vad det är. I sin iver att chocka, uppröra eller upphetsa har man helt glömt bort att sexualitet är ett angeläget ämne som förtjänar att porträtteras på andra sätt än som ett tecken på att en man och en kvinna har en sund och seriös relation, som ett bevis på (manlig) framgång eller som ett sätt för män att förtrycka kvinnor.  
Känslan av någonting konkret uteblir nästan fullständigt samtidigt som man går vilse i metaforer, symbolik och pretantioner.

Lyckligtvis finns det episoder som räddar Destricted från att bli en intetsägande soppa. Den som lyckats bäst med sin film är Kids-regissören Larry Clark, och han gör detta genom att inte gömma sig bakom en intelektuell fasad. Clark försöker utforska hur det har påverkat unga män att växa upp i en tid där pornografin är såpass lättillgänglig att den blivit ett naturligt inslag i synen på sex, relationer och genus. Detta gör han genom att anordna en audition dit unga män vallfärdar för att ta chansen att ha sex med en äkta porrstjärna. Männen berättar om sin syn på sex, och åsikterna skiljer sig markant. Här finns alltifrån oskulder och casanovor till män som anser att sex enbart har med deras egen njutning att göra. Slutligen blir en ung blyg man utvald till att ha sex med en erfaren porrfilmsskådespelare. Clark använder sig av en enkel estetik, och förutom några avdramatiserande avbrott skildrar han sexet som om det vore en vuxenfilm. Det är extremt intressant, väldigt tankeväckande och fullständigt rakt på sak. Segmentet är det enda som sätts in i ett sammanhang, som vågar vara sexuellt och som vågar tackla frågan utan att slingra sig undan med långsökta allegorier.

Det kan vara intressant att tillägga att Destricted fick en vanlig 18-årsgräns utomlands (istället för den väntade R18, vilken hade hindrat den från att visas på biograferna). Anledningen till detta var att filmen “inte var menad att upphetsa”. Förutom att fastslå att vi kanske inte har en så avslappnad syn på sex som många vill tro väcker detta resonemang många frågor. Är det så fruktansvärt om människor blir upphetsade? Vem avgör huruvida någonting är upphetsande eller inte? Innebär detta att man kan visa porr på biograferna, så länge den är riktigt dålig?