Der Golem (1920)
![]() |
|
| Regi | Carl Boese, Paul Wegener |
|---|---|
| Manus | Paul Wegener, Henrik Galeen |
| Medverkande | Paul Wegener, Albert Steinrück, Lyda Salmonova, Ernst Deutsch, Hans Stürm |
| Genre | Rysare / Fantasy |
| Skribent | Jörg Ausfelt |
| Betyg | |
| Avdelning | Horrorland |
| Publicerad | Måndag 5 januari 2004 |
IMPORTFILM
Der Golem är en tidig, tysk, expressionistisk stumfilmsklassiker som bygger på myten om Der Golem, en sorts lerfigur som dyker upp och vid behov räddar judarna undan ondska och elände. Denna film, från 1920, är den tredje i ordningen, och kan väl sägas vara en remake på den första som gjordes 1914, av delvis samma folk. Det har gjorts flera filmer på detta tema, senast i Polen 1980.
Det kommer ett kejserligt påbud till judarna i ghettot i Prag. De kristna anser att judarna har gått för långt, de anses förakta de kristnas ceremonier och riskerar sina medmänniskors liv och egendom, bland annat via svart magi som de sägs utöva. Dessutom var det ju de som korsfäste Jesus...folkets krav kan ej längre negligeras, så nu proklamerar kejsare Ludwig att alla judar ska lämna stan eller fly ur dess synhåll före månadsskiftet. Känns tongångarna igen? Intrigen är förvånansvärt lik det som blev krass verklighet dussintalet år senare.
Rabbi Loew åkallar anden Astaroth för att få honom att avslöja de magiska orden så att han kan bringa liv i den lerfigur, Golem, han täljt ur väggen i nån grotta och stoppat undan. Riddare Florian anländer hos Loew, och meddelar att kungen tar emot för gammal vänskaps skull - Loew har varit hans siare och stjärntydare i många år. Loews dotter Miriam är förtjust i Florian, och skämmer ut sig och - framför allt - sin far. Loew tar på sig en lustig hatt och viftar lite med en trollstav och skuttar runt lite på golvet i nån sorts rituell dans. Snart har han åkallat en rykande demon - och därmed bekräftas väl det kristna Tysklands fördomar om att judarna var i maskopi med onda makter - som levererar den hemliga koden: Aemaet. Med hjälp av den får Loew liv i den Gustav Vasa-liknande Golem, som spelas av en av filmens två regissörer, Paul Wegener, som tråkigt nog ställde sig i nazisternas tjänst ett årtionde senare och gjorde propagandafilmer åt dem.
Loew använder nu Golem som en sorts passupp som han skickar ut att shoppa på stan åt honom, där han köper lite dagligvaror i en butik och skrämmer skiten ur folk. Han kontrollerar honom via en stjärna i bröstet, en stjärna som osökt får en att tänka på den gula Davidsstjärna judarna tvingades använda under Hitlers vidriga styre. Golem går ut och fingår på stan, som går i typisk, surrealistisk scenografi, där skuggor och kontraster spelar stor roll. Stadens gator liknar mer en labyrint, och husen ser ut som nåt från saltöknen i Utah. En av kretörerna bakom detta heter Edgar G. Ulmer, senare känd B-filmsregissör i Hollywood.
När Loew väl anländer slottet ställer han till med lite show. Han vill visa det judiska folkets historia, med dess välkända ökenmarscher och annat, men kommer inte så långt förrän publiken - hovet - gapskrattar åt och hånar honom och hans "filmvisning". Sen blir det lite svårt att följa handlingen, stum som filmen är, och ovan är man ju också vid att se denna typ av film. Det krävs lite vana för att förstå stumfilm, helst av den här typen. I alla fall så är det lite kärleksgnabb mellan Florian och hans rival Famulus, Loews hjälpreda. Golem utnyttjas av båda läger, går bärsärk och stoppas av Loew, som i belöning får det kungliga dekretet upphävt, till folkets jubel.
Väldiga likheter med amerikanska Frankensteins monster tio år senare finns, och till och med scenen med Golem och hans möte med barn känner vi igen från denna, vilket knappast är en tillfällighet. Barnen i fråga är blonda och söta, till skillnad från de övriga, mörka ghettobarnen i filmen. Golem tycks bli mild av mötet dem emellan, och ett av barnen klättrar upp på honom och vrider nyfiket ur "nyckeln", alltså stjärnan som kontrollerar honom. Tolka det, den som kan! Tydliga likheter med King Kong (1931) finns också, som den stora porten man byggt (och samma fråga inställer sig: varför bygger man en stor mur - och så en så stor port i denna mur?).
Der Golem nämns i samma andetag som Robert Wienes Dr. Caligaris Kabinett, den tyska superklassikern från året innan, även om den aldrig eller sällan når upp till detta mästerverks höjder, trots väldigt fräckt foto och dramatisk musik. Der Golem är dock ett stycke filmhistoria som finns att anskaffa på DVD för en billig peng, och finns även att titta på gratis på MovieFlix.com.
Skriv kommentar till “Der Golem”
OBS! Kommentarer innehållande länkar eller BBCode kommer automatiskt raderas pga spam.





Digg this! | Spara sida på del.icio.us | Spara sida på Furl