Den ryska grevinnan utspelar sig i 1930-talets Kina. I centrum står Jackson (Ralph Fiennes), en före detta diplomat som förlorat sin familj och sin syn, och Sofia (Natasha Richardson), en rysk grevinna som förlorat sin förmögenhet och sitt hemland. Båda har förlorat delar av sig själva i sin bakgrund, men när deras vägar möts börjar de försöka bygga upp de delar av sig själva de tycks sakna.

Den ryska grevinnan är ett samtidsporträtt av Kina och kriget som drog igenom landet under slutet av 1930-talet. Det är även ett porträtt av en rysk överklassfamilj som måste möta den mörka verkligheten på gatan. Och det är ett porträtt av en man som, trots förlorad syn, vägrar ge upp sina visioner. Och, kanske mest av allt, är det en kärlekshistoria. Jackson har isolerat sig från omvärlden sen dess att hans familj avlidit. Han lägger skulden för deras död på världspolitiken och vägrar fortsätta arbeta som diplomat. Han har enbart en dröm kvar i livet, att finna sinnesro isolerad på sin bar "Den ryska grevinnan". Sofia tvingas prostituera sig för att försörja sin adliga familj, något som bringar mycket skam i hushållet. Hon brottas med svårigheterna att leva sitt eget liv, trots påfrestningar hemifrån och att hennes unga dotter, Katya (Madeleine Daly), i ett rop på uppmärksamhet försöker bli alltmer som sin prostituerade mamma. De drömmar var och en bär på blir gemensamma från deras första möte, och tillsammans bygger de baren "Den ryska grevinnan", en plats där nya drömmar kan börja blomstra.

Ralph Fiennes har en förmåga att alltid välja samma sorts filmer. Om han är med i en film vet vi redan från början att filmen kommer att vara kategoriserad som drama, ta upp ett viktig ämne och att den kommer att få bra kritik. Och det är samma sak i Den ryska grevinnan, med undantaget att jag inte kommer att ge filmen värst bra kritik. Meningen med filmen tycks oklar - är den skriven för att debattera en viktig del av den asiatiska historien, eller är den skriven som en saga om kärlek? Den tycks inte passa i något fack, vilket i sig inte är dåligt, men när anledningen till detta är att filmens handling är vag och suddig, framstår det hela som ett problem. Svårigheten är att ingen utav de olika handlingarna berör särskilt mycket, varken sorgen eller kärleken når fram till publiken. Den ryska grevinnan är inte särskilt speciell på något sätt, förutom att Fiennes tagit på sig rollen som en blind man, något som han inte helt oväntat lyckas utomordentligt med.