"If you love enough you'll lie a lot" sjunger Tori Amos i en av låtarna på sitt förra album och det är precis vad Den röda ekorren handlar om: lögnen i kärlekens tjänst. En film som har några år på nacken men som förtjänar att lyftas fram nu när regissören Medem är bioaktuell med "De älskande vid Polcirkeln". Enligt min mening är det nämligen dennes bästa. (Fast jag har förstås inte sett "De älskande..." än.) En mustig kärleksskröna av det slag spanjorerna är så bra på.

Närmare bestämt handlar det om Jota och Lisa. Jota är en hyfsat framgångsrik rocksångare som sedan flickvännen lämnat honom drabbats av en depression. I filmens början står han i begrepp att ta sitt eget liv genom att kasta sig från en bro. Men han tvekar. Plötsligt kommer en motorcykel i hög fart och far rätt igenom ett räcke, varvid föraren slungas ur sadeln och landar hårt på stranden där nedanför. Jota överger omedelbart sina självmordsplaner för att springa till undsättning.

Då han kommer fram och öppnar förarens hjälmvisir finner han därunder två vackra kvinnoögon som ser upp på honom. I dem finner han åter en mening med livet. Så han följer med till sjukhuset och då kvinnan, Lisa, visar sig lida av minnesförlust utger han sig för att vara hennes pojkvän sedan några år tillbaks. Då hon kommer ut från sjukhuset och ännu inte återfått minnet tar han med henne på campingsemester. Långt borta från deras gamla liv hoppas han kunna upprätthålla sin illusion åtminstone lite till. Men han upptäcker snart att det inte är helt lätt att med trovärdighet efterhandskonstruera några års intim samvaro och givetvis var inte Lisa ensam här i världen före olyckan...

Konstlat? Javisst, men Medem gör inte anspråk på någon realism (Jota har han utrustat med övermänsklig snabbhet) och då tycker jag han ska få komma undan med det. Särskilt som det är så oerhört välgjort. Lite spretigt ibland men på det hela taget berättat med såväl kompetens som passion. Kanske framförallt passion. För Medem är en av de sista riktiga romantikerna, en regissör för vilken kärleken ännu har något mystiskt över sig.

Vilket emellertid inte hindrar honom från att intressera sig även för dess köttsliga aspekter. Faktum är att det ibland blir lite väl mycket exponering av Lisas kropp.

Exponering av hennes ansikte kan man däremot inte få nog av, för Emma Suárez som spelar Lisa är en av Europas vackraste och mest begåvade skådespelerskor, huvudrollsinnehaverska också i samme regissörs "Kossor" och "Jorden". Utan hennes utstrålning hade filmen definitivt inte nått samma höjder, även om också de andra skådespelarna är mycket duktiga.

Så gå och hyr Den röda ekorren redan idag om du inte redan sett den. Se sedan Medems andra filmer. Jag tror du kommer hålla med mig om att han är en av vår tids bästa, mest intressanta filmskapare. Utan elegansen och djupsinnet hos en Kieslowski, utan berättartalangen hos en Spielberg, utan originaliteten hos en Cronenberg, men med ett mycket stort hjärta. Och ibland räcker det långt.