En mystisk och delvis maskerad man delar ut inbjudningskort till en förhandsvisning på den nyöppnade biografen Metropol. Cheryl och hennes väninna bestämmer sig för att strunta i deras musiklektion och gå på bio istället. I foajén står ett udda utställningsverk i form av en mc med tillhörande demonmask och ett samuraisvärd (gissa om dessa attribut kommer till nytta senare i filmen!!). En svart hallicktyp och hans porriga brudar börjar spexa runt med masken och en av dem råkar skära sig lite lätt på kinden när hon provar den.

Filmen som visas är en blodig och förvirrad skräckfilm där några ungdomar söker upp den store profeten Nostradamus grav och lyckas släppa demoner fria. Ett par minuter in i filmen börjar tjejen med kindskadan utveckla en pulserande böld där masken skar in. Hon knallar ut på toaletten där hon förvandlas till en blodtörstig demon, samtidigt som liknande scenario sker på vita duken. Cheryl och de övriga biobesökarna blir snart varse att det gäller att få stopp på filmen innan den förvandlar fler till slemmiga monster.

Här har vi alltså ärketypen av en italiensk splatterfilm under genrens storhetstid med mycket blod och äckel, ett synopsis som får plats på en tändsticksask, tama skådespelarinsatser, taskig dubbning, tung synthmusik osv. Desto ovanligare är att den är inspelad i Berlin under det kalla kriget 1985.

Demons är skapad av herrarna Lamberto Bava (manusförfattare och regissör) och Dario Argento (manusförfattare och producent). Lamberto Bava är son till den italienska skräckfilmens gudfader - Mario Bava. Lambertos egna filmer har inte varit i närheten av faderns storverk, men Bava Jr har ändå hunnit med titlar som Macabre, A Blade in the Dark, Demons och uppföljaren Demons 2.

Dario Argento, eller the Master of Horror som många föredrar att kalla honom, tog över ledarskapet efter Mario Bava på 70-talet och är en ofta efterapad stilbildare. Hans repertoar sträcker sig över regi, manus och producentskap. Genom åren har han levererat hyllade epos som Deep Red, Suspiria och Tenebre. Demons är faktiskt en av hans mest framgångsrika filmer. Rent publikt sett måste man genast påpeka.

På tal om Argento medverkar hans äldsta dotter Fiore i filmen (annars har vi mest sett minstingen Asia Argento i pappa Darios egna filmer). Ett skimmer av total anonymitet täcker de flesta av de övriga aktörerna. Namnkunnigast är Michele Soavi i minirollen som biljettutdelare. Soavi har även fungerat som projektets assisterande regissör och har tidigare visat sin talang som skräckfilmare med Stage Fright, The Sect, The Church och den mästerliga Cemetery Man (även känd som Dellamorte Dellamore). Regissören Bava och effektmakaren Sergio Stivaletti kan för övrigt ses i cameoinhopp.

Filmens positiva fördelar är just Stivalettis köttiga effekter (som även kan beskådas i Argento-filmer som Phenomena, Opera och Phantom of the Opera) och det svängiga soundtracket med bl a Billy Idol, Mötley Crue, Accept och Rick Springfield. För stämningsmusiken svarar Goblin-medlemmen Claudio Simonetti.

Frånsett dessa ljusglimtar är Demons är rätt seg historia. Tacka vet jag zombies!