Deltagänget var inte den första collegefilmen, det hade gjorts sådana ända sen 1940-talet. Men inte med en sådan anarkistisk humor som kom att prägla Deltagänget, som blev en fenomenal succé i stora delar av västvärlden och drog igång en rejäl kariär för regissören John Landis och flera av skådespelarna, av vilka många idag är väletablerade i Hollywood.

Mest berömd är Deltagänget dock för att vara filmen som gjorde John Belushi till superstjärna, och det faktum att han tragiskt - och idiotiskt - knarkade ihjäl sig blott fyra år efter premiären via en snowball (lika delar kokain och heroin) är sånt som skapar legendarer. De filmer han kom att göra senare visade på att han ville utvecklas till en "riktig" komediaktör, och inte bara en pajas. Hans nertonade roll i till exempel Grannarna (han bytte rollfigur med vännen från Saturday Night Live, Dan Aykroyd, i sista stund) visade att han var på rätt väg, även om just denna, något orättvist, floppade. Han hade lång erfarenhet av komedi, så hans debutroll på vita duken (även om han redan spelat en mindre roll i Jack Nicholson-regisserade westernkomedin Häng inte här, Henry Moon, som dock fick USA-premiär några månader senare) var bara frukten av flera års arbete i branschen, bland annat var han en av de ursprungliga i SNL, som ju startade 1975 (ABBA var gäster redan i femte programmet!) tillsammans med bland andra Chevy Chase, Gilda Radner och nyss nämnda Dan Aykroyd, som han blev mycket god vän med (de spelade Bröderna Blues i John Landis-regisserade filmen Blues Brothers 1980, baserad på några figurer från SNL). Däremot upplevde han det som frustrerande att de mesta av det massmediala intresset  riktades mot Chevy Chase (f. 1943), som dock lämnde SNL redan efter ett år för att satsa på en lukrativ filmkarriär (även han höll senare på att dö i ett överflöd av kokain och sprit).

På Faber College 1962 ska nya elever välja frat(ernity) house, ungefär motsvarande svenska studentnationer, dock frivilliga och enkönade i USA. Ofta väljer man samma frat house (sorority house för tjejer) som farsan, storebrorsan eller liknande. Det ordnas rush parties för elever som kan komma in och titta och eventuellt anmäla sitt intresse för medlemskap. Larry Kroger (Tom Hulce) och Kent Dorfman (Stephen Furst) kollar in småtråkiga Omega House, med pianobar och cocktailmusik. Alla är välkammade och propra, dricker bål och äter kakor. Ordföranden/presidenten Greg Marmalard (!) bjuder grabbarna att se sig omkring och bekanta sig med "a lot of great guys". De tvekar. De går vidare till nästa ställe. Rockmusiken (The Kingsmens klassiska garagelåt Louie, Louie, "världens första punklåt", som väl egentligen inte kom förrän 1963) flödar i takt med att en asfull John "Bluto" Blutarsky (Belushi) tömmer blåsan utanför Delta Tau Chi house, samtidigt som någon kastar en uppblåsbar knulldocka ut genom fönstret.

President Robert Hoover bjuder dem välkomna och ölflaskorna viner i luften. I baren står Katy (Karen Allen) och en trappa upp diskuterar "Boon" (Peter Riegert) och "Otter" (Tim Matheson) damer, och hur man får omkull demsamma. Uppför nämnda trappor kör "D-Day" (Bruce McGill) sin motorcykel och spelar sen Champagnegaloppen på sitt struphuvud. Här vilar inga halta löss, så att säga. Efter mycken tvekan erhåller rekryterna så sina medlemskap, mest för att Dorfman, som nu kallas "Flounder", har en bror som gick där för nåt år sen. Krogers nya namn blir Pinto. Då Deltahuset mot reglerna serverade alkohol under invigningsfesten, vill nu rektor Vernon Wormer sätta dem på "double secret probation", eftersom de redan var stadda under observation för dåliga studieresultat (exempevis har Bluto pluggat i sju år utan resultat...) och för mycket fylleri. Rektorn, spelad av på den tiden välkände filmskurken John Vernon, lierar sig med Greg Marmalard och hans Omegahus, som får bli hans spioner och angivare.

De enda lektioner som är populära, är de i engelsk litteratur, ledda av den coole Jennings, spelad av filmens enda stjärna vid den här tiden, den sköne Donald Sutherland. Detta var innan han spelade slem skurk i var och varannan film. På 1970-talet var han en rätt populär figur bland ungdomar, efter sina Vietnamprotester tillsammans med Jane Fonda, och flummiga roller i filmer som Kellys "hjältar", M*A*S*H och Alex in Wonderland (alla 1970). I övrigt går här det mesta åt skogen när Deltagänget försöker stjäla svarsresultaten till ett kommande prov, och allt slutar med att rektorn beslutar att stänga Deltahuset för gott. Men innan dess vankas det parad, och där tänker Deltagänget bjuda på en sista hälsning till staden...

Manuset, skrivet av Harold Ramis, Douglas Kenney och Chris Miller, bygger delvis på egna upplevelser från denna tid, men Miller säger också att han bakat in Watergateskandalen i filmen, med rektorn som Nixon och Omegahuset som hans hantlangare, "rörmokarna" kallade, när de klumpigt bröt sig in i Watergatehuset, demokraternas partihögkvarter i Washington, D.C., 1972, inför valet senare samma år. Men bry er inte om det - filmen är en klassiker och moder till alla dagens collegekomedier. Se den! Köp den! Stjäl den!

Fotnot: Bluesdiggare kan försöka känna igen Robert Cray i bandet under togapartyt!