Aldrig någonsin har "Star Trek" varit mer intressant än i denna tredje inkarnation. I slutet av The Next Generations storhetstid i mitten av 90-talet inleddes arbetet med det som många, lite oförtjänt, ser som en kopia av JMS' science-fiction epos Babylon 5: Star Trek: Deep space nine. För första gången utspelar sig en 'Trek'-serie inte på ett stjärnskepp, utan på en fast punkt. Och genom att inte utspela sig på ett sjärnskepp, visar sig denna serie bli den renaste inkarnationen av vad "Star Trek" kan vara i sin finaste timme.

Detta leder till att Deep space nine är den 'Trek'-serie med det rikaste bi-karaktärsarkivet med återkommande karaktärer som fördjupar ramberättelsen, men också den serie där huvudkaraktärerna tillåts fördjupas och bli mer intressanta för varje säsong som går. Eftersom de inte färdas från planet till planet och upplever nya äventyr, utan vistas på samma plats där allas handlingar får konsekvenser, blir det också en mer trovärdig och mänskligare berättelse att uppleva.

Paletten är vid: serien utspelar sig i utkanten av Federationens territorium, på den tidigare Cardassiska rymdstationen Terek Nor. Bakgrundshistorien är mörk: stationen användes tidigare av Cardassia som straffarbetscentrum för de Bajoraner som de förslavat under årtionden. När nu Bajor blivit fritt, tar sig Federationen an Bajor som en prospektiv kandidat för medlemskap i unionen, medan man samtidigt beskyddar dem mot ett återtagande av Cardassia. Till detta kommer en religiös ton i Bajors spirituella liv och dess betydelse för den upptäckt som sker i samband med förflyttningen av stationen.

Avery Brooks ("Spencer: For Hire", "American History X") gjorde också TV-historia då han blev den förste svarta skådespelaren att inneha en huvudroll där karaktären är militär befälhavare i en TV-serie. Brooks visar sig vara lika karismatisk som William Shatners Kirk och om inte mer robust än Patrick Stewarts Picard. Resultatet är en alldeles unik gestaltning i en man som mist sin hustru och i ett försök att starta om sitt liv tar med sig sin son Jake till den yttersta utposten i Federationens territorium.

Serien inleds med förlängda pilotavsnittet "Emissary", där Commander Sisko posteras vid Deep Space Nine, precis efter Bajors frihetsrevolution. Det visar sig vara en station som undergått omfattande sabotage av den flyende Cardassiska militären. Till detta kommer upptäckten av ett maskhål, en intergalaktisk port mellan Alfa-kvadranten, och den avlägsna och outforskade Gamma-kvadranten. De spirituella Bajoranerna ser detta som ett tecken på att deras gudomligheter, Profeterna, har återkommit till dem, och ser maskhålet som Profeternas Tempel. Då Sisko tar sig in i maskhålet möter han till sin förvåning just dessa Profeter - väsen som saknar uppfattning om en linjär verklighet, och vars själva existens baserar sig på ett upphävande av rums-tid-uppfatttningen. Samtidigt hotas stationen av en närmande styrka Cardassiska krigsskepp, som har som mål att försöka återerövra stationen en sista gång. Vidare visar Siskos upptäckt av maskhålet ha oanade konsekvenser - han ses som en sedan länge förutsagd budbärare av Bajors folk, och utses till deras "Emissary". "The Emissary" visar sig vara det starkaste och mest intressanta pilotavsnittet av alla 'Trek'-piloter.

Andra avsnittet, "Past Prologue", kretsar kring Major Kiras bakgrund som soldat i Bajors motståndsrörelse. Hon ställs inför valet att stödja en man hon tidigare kände i motståndskampen, och dennes planer på att förstöra öppningen til maskhålet. Ett fördjupande avsnitt om Bajors frihetskamp och Kiras utveckling från motståndskämpe till företrädare för det officiella Bajor. Friktionen mellan Sisko och henne visar sig sedan vara en drivande kraft genom hela första säsongen.

"A Man Alone" är ett Odo-centriskt avsnitt med en "vem mördade honom" berättelse, men likväl intressant tack vare Rene Auberjonois fantastiska karaktärsgestaltning.

"Babel" är ett av de där "alla ombord påverkas av ett virus"-avsnitt och låter Dr. Bashir komma till sin rätt, medan "Captive Pursuit" är Trek i sitt esse - en moralpjäs, och ett O´Brien centriskt avsnitt. "Q-Less" är en fröjd att se: John DeLancie's fantastiska väsen "Q" från "The Next Generation" anländer till Deep Space Nine för att göra Siskos liv till en irriterande marddröm - men underhållande är det!

"Dax" kretsar kring Terry Farrels relation mellan sig själv och sin symbiont, och är ett intressant fördjupande avsnitt. "The Passenger" är ett kroppsbytaravsnitt, om än ett underhållande sådant, medan "Move Along Home" är ett standardavsnitt som man sett förut. "The Nagus" är ett komiskt Ferengi-avsnitt, medan "Vortex" fördjupar vår förståelse för Odos psykologi i ett rörande avsnitt där han får sympati för en man på rymmen. Samtidigt ställs han inför en möjlig ledtråd om sitt eget okända ursprung. Det tolfte avsnittet "Battle Lines" fortsätter med att fördjupa seriens relation med Bajor, då planetens religiösa ledare Kai Opaka omkommer i en skyttelkrasch - men med oanade konsekvenser. "The Storyteller" visar sig bli det första riktigt O'Brien-Bashir centrerade avsnittet, då de fastnar i en Bajoransk by som är under attack från ett väsen som är på väg att demolera byn - och dem själva.

"Progress" kan mycket väl vara ett av de allra bästa avsnitten av "Deep Space Nine" någonsin. Kira tvingas åka till en av Bajors månar för att försöka övertyga den gamle bonden Mullibok (fantastisk gästroll av skådespelarräven Brian Keith) att lämna sin gård då månen ska undergå en terraformering, som kommer lämna hela månen obeboelig. Kira möter dock motstånd från den gamle mannen, som visar sig vara svårövertygad. Ett rörande avsnitt där Kiras inre slitning mellan Bajors utveckling och den vanliga Bajoranen sätts i centrum.

"If Wishes Were Horses" är ännu ett "fantasi-avsnitt" där nyfikna utomjordingar visar sig ligga bakom, medan "The Forsaken" är ett mellanavsnitt där A- och B-storyn får lika mycket utrymme. "Dramatis Personae", som börjar med ett relativt standard-element av ännu ett virus som påverkar besättningen, slutar med en intressant point mellan Sisko och Kira. I "Duet" möter vi så igen 'Trek' i sin finaste form: Kira ställs öga mot öga mot en sjuk Cardassian som tillsynes verkar vara en av krigets mest grymma lägerintendenter, men som kanske inte är den person han verkar vara. Ett avsnitt som väcker frågor om skuld och konsekvenser, om antaganden och fördomar - men, mest av allt, tyngden av att bära hat och behovet av att släppa det.

Säsongens sista avsnitt, "In the Hands of the Prophets", ger oss en inblick i det som komma skall i framtida säsonger. Den konservativa Vedek Winn (underbart elakt spelad av Louise Fletcher) anländer till stationen för att protestera mot att de Bajoranska barnen i den Federation-styrda skolan undervisas om att Profeterna skulle vara utomjordingar och inte gudomligheter. Samtidigt hotas den mer liberala Vedek Bareil, som Major Kira hyser känslor för och som är favorittippad att bli Bajors nya religiösa ledare, av Winns konspirerande.

"Star Trek: Deep Space Nine" är ett måste, inte bara för alla sciene-fiction fantaster, men för alla som är intresserade av välskriven drama. Nu även tillgänglig i en ny, billigare, utgåva. Det som läggs för grunden i denna första säsong, kommer att ge utdelning under andra säsongen, och vidare genom hela seriens sjuåriga epik.