Den här irländska filmen börjar som en riktigt söt liten historia. Pojke och flicka träffades redan på BB, varefter de växt upp som grannar och bästa vänner. De heter egentligen Darren och Sinead, men kallar kärleksfullt varandra för Pig respektive Runt (Pyret), och är numera sjutton år. Efter att ha gjort hål i den vägg som skiljer deras rum från varandra kan de om nätterna ligga och hålla varandras händer.

Fast fullt så gulliga som de kan tyckas i början är de nu inte. Tvärtom är de riktigt osympatiska, för att inte säga helt jävla störda. T.ex. finns det en liten ”lek” de brukar ägna sig åt på diskotek. Sinead dansar med någon kille, ger Darren ett tecken, kysser killen - och låter Darren överrumpla honom genom att slita ner hans byxor till knäna. Och Darren drar sig inte för att ge killen i spritbutiken stryk om de inte får gratis dricka. Så då de två på skolans inrådan skiljs åt och Sinead skickas iväg till ett internat kan man inte låta bli att tycka att det är ett väldigt sunt beslut. Fast Darren blir förstås helt förkrossad och beslutar sig för att till varje pris återförenas med sin älskade Runt.

Filmens stora problem är just att huvudpersonerna är så förbannat osympatiska. Inte för att osympatiska huvudpersoner nödvändigtvis måste vara fel, men i en film om kärlek är det absolut så fel något kan bli. Istället för att hålla tummarna för att Darren ska återförenas med Sinead håller jag ju tummarna för att han under sitt sökande ska dö i någon riktigt kladdig olycka.

Möjligen hade det ändå fungerat om en redan ganska skruvad handling skruvats ett varv till, eller om filmskaparna tvärtom valt en utpräglat realistisk ton, men nu har de placerat sig någonstans i ett ofruktbart ingenmansland och det enda jag tycker är bra med filmen är musiken och vissa av skådespelarna. Men okej, den försöker i alla fall vara originell, och något sömnpiller kan den inte beskyllas för att vara, så en tvåa måste det ändå bli i betyg.

Frågan som återstår är varför SF egentligen bytt ut den intresseväckande originaltiteln Disco Pigs mot den totalt intetsägande Deep Obsession. Hade jag ansett filmen sevärd hade det gjort mig upprörd.


Tack till SF för recensionsexemplaret!