1917, första världskriget. Ett slagfält nånstans. En pluton kommer på avvägar i vad de trodde var gas, men som i själva verket var vanlig dimma. De stöter på en stor skyttegrav med, som det verkar, blott tre "hunner" (som tyskarna allmänt kallades av engelsmännen) vid livet, men dessa tar inte nån större notis om engelsmännen (nåja, en av dem är skotte...), utan har sina blickar fästade mot nåt annat, nere i graven. De hojtar "Nein, nein!", men två av dem blir direkt skjutna av den något rubbade Quinn. Den tredje binds och dumpas i en hörna.

Nu intar man skyttegraven och försöker via radion få kontakt med sina överordnade. De har gått vilse och inväntar nu nån sorts räddningsstyrka. Det visar sig dock omöjligt att få kontakt med någon via radion. Desutom börjar de höra röster och andra konstiga ljud, och så plötsligt...ett skrik från en i gruppen. När de finner honom är han redan död. Vad hände? Mystiken tätnar, och en olustig stämning sprider sig. När de i ren ilska vill dumpa den siste tysken i ett mörkt rum, blir han till sig av skräck, och vägrar bara gå ner i denna. En ung kille, Charlie Shakespeare (spelad av Jamie Bell från Billy Elliot) som tog värvning vid blott 16 år gammal (han ljög om sin ålder), blir beordrad av kaptenen (Laurence Fox, son till James Fox) att översätta från franska - ingen kan tyska - det tysken försöker förklara för dem, och får höra en del underligheter om "ondska", nånting "ont" och att de snart kommer att vända sig mot varandra, ja rent av döda varandra. Vad är det som lurar där nere i bunkern?

Vi är ju vana vid att om någon visar bilder på sin familj i nån film, kommer denna att dö snart. I det här fallet har vi i stället en av soldaterna som tar fram några "franska kort" (farfars "porrbilder", det vill säga den tidens harmlösa nakenfoton) och börjart onanera - och snart är han död...en lite annorlunda twist. Och när de döda börjar resa sig ur (skytte)- gravarna önskar nog alla att de inte lyssnat på kaptenens order att säkra platsen, utan i stället lämnat den snarast möjligt. Nu är det för sent...