Inte har han det lätt just nu president George W Bush. Är det inte kriget i Irak, så är det klimatfrågan eller något annat som spökar. Opinionssiffrorna är i botten och pressad från alla håll har han svårt att få igenom sina förslag och styra nationen. De sista åren vid makten ser alltmer ut att bli en enda lång väntan på slutet. Hur hans eftermäle kommer att bli vet vi inte idag, men på bioduken har president Bush redan tagits av daga i filmen Death of a President. Man kan undra varför? I mina ögon är Death of a President på många sätt en rätt meningslös film. Den känns mest som ett simpelt sätt att slå mynt av det utbredda missnöjet med president Bush, även om ambitionen är att blottlägga vilken väg USA slagit in på efter 11 september och få igång en diskussion om det politiska läget i nationen. Det lyckas filmen tyvärr inte särskilt väl med. I USA har filmen inte helt överraskande skapat en del rabalder, men diskussionerna har mest handlat om det moraliska i att ta livet av en person på film som fortfarande är i livet. Annars är det ingen kontroversiell film.

Death of a President är en så kallad mockumentär eller fiktiv dokumentär och skiljer sig inte nämnvärt från den vanliga mallen för dokumentärer avsedda för TV, intervjuer varvas med arkivmaterial. Death of a President utspelar sig emellertid i framtiden, närmare bestämt år 2008. Då har det gått ett år sedan mordet på president Bush den 19 oktober 2007 i Chicago. Filmen kan med lätthet delas in i två delar. Den första berättar vad som hände morddagen, medan den andra behandlar efterspelet. Första delen går grundligt igenom hur presidenten kommer till Chicago för att hålla ett ekonomiskt tal på Sheraton hotell, möts av våldsamma antikrigsdemonstrationer och hur han skjuts ner efter talet när han skakar hand med några av sina väntande anhängare utanför byggnaden.

Men vem var det som sköt presidenten? Mördaren grips inte på bar gärning, men snart blir Jamal Abu Zikri med syrianskt ursprung och en möjlig koppling till Al-Qaeda den huvudmisstänkte. Jamal Abu Zikri är en perfekt syndabock som är på fel plats vid fel tidpunkt och filmens andra del berättar hur makthavarna i USA utnyttjar det faktum: Vicepresident Dick Cheney, som tagit över presidentposten, reviderar Patriot act och ger därmed FBI, polisen och åklagarmyndigheterna ännu större möjligheter att övervaka och gripa personer som misstänkts för samröre med terrorister utan att dessa är anklagade för något. Cheney anklagar också Syrien för att ligga bakom attentatet och förbereder en militär aktion. Alltmedan den fria pressen är mer intresserad säljande upplagor än kritisk granskning av vad som sker.

På papperet verkar den andra delen av Death of a President minst lika bra som den första och det är här som filmens politiska reflektioner finns, men det är nu som mockumentärformen visar sina brister. Där första delen varvar kommentarer från den säkerhetsansvarige, aktivister och nära medarbetare till presidenten med arkivbilder från den våldsamma demonstrationen, så finns det helt enkelt inget arkivmaterial som matchar dramatiken i den andra delens händelser. Filmen övergår i stället till att bli ett allvarsamt långtdraget babblande. Det känns bisarrt, men fram till mordet som vi i publiken vet ska ske och väntar på, så lyckas regissören Gabriel Range faktiskt skapa en intensiv förtätad stämning.

Mordsekvensen är filmens klimax och det går så chockartat snabbt att man för några sekunder glömmer att allt är fejk. Gabriel Range har också lyckats klippa in president Bush i de nyfilmade scenerna på ett i det närmaste omärkligt sätt. Det digitala efterarbetet är verkligen skickligt gjort och det är svårt att avgöra vad som är äkta scener och vad som är fejk. Filmen känns överhuvudtaget väldigt trovärdig och Gabriel Ranges porträtt av president Bush är ingen nidbild. Han verkar mån om att hålla Death of a President på seriös nivå. Även om hållningen till Bushadministrationen är kritisk, så är filmen långt ifrån Michael Moores rallarsvingar och fräna angrepp. Den seriösa hållningen får däremot mig att undra varför man ska se den här filmen överhuvudtaget. Jag menar det finns så många bra dokumentärer som granskar makthavare i verkligheten. Varför behöver jag då se en som är fejk?