Om Dead or alive rockade emellanåt så går den första uppföljaren, Dead or alive 2 - Birds, i betydligt långsammare tempo. Och nån uppföljare i egentlig mening är det inte, då det enda den har gemensamt med föregångaren är några av skådespelarna, bland andra då de bägge huvudrollsinnehavarna Sho Aikawa och Chikara "Riki" Takeuchi.

Aikawa är en yrkesmördare, Mizuki, som jobbar för yakuzan på beställning. Det senaste uppdraget blir han dock blåst på, då någon mejar ner det tilltänkta offret just som Mizuki har honom på kornet. Något förvånad konstaterar han att nån annan hann före, och han skäms inte för att utkräva vederbörlig ersättning för vad nån annan skötte åt honom. När yakuzan avslöjar honom kräver de pengarna åter, men i stället för att pynta upp slantarna beger sig Mizuki hemåt, till sin barndoms ö långt från Tokyo. På färjan stöter han givetvis på den riktige mördaren - som dessutom "råkar" vara hans barndomsvän Shuuichi...som också han fick samma lust att plötsligt åka hem och hälsa på barndomsvänner från barnhemmet där de växte upp.

Tillsammans hälsar de även på före detta personal från barnhemmet, och sen sätter de upp en pjäs för småbarnen på skolan. Mizuki springer runt i en lejondress och juckar mot allt och alla, medan Shuuichi mest liknar en grönhårig jätteanka. Under tiden pågår rena blodbadet i kulisserna, då rivaliserande gangstrar på jakt efter våra vänner skjuter vilt kring sig så fort de får syn på varandra. Enda logiska slutsats de bägge yrkesmördarna drar av detta är förstås att bilda mördarbolag tilsammans, där deras inkomster från och med nu ska skänkas till Afrika så att man kan vaccinera barnen där. Flera märkliga avrättningar skildras nu, bland annat ett på en naken man i en dusch...en man med en meter långt könsorgan, och kraftigt som ett mansben. Sen får Mizuki och Shuuichi vingar och förvandlas ibland tillbaka till de oskyldiga små pojkar de en gång var.

Det här var en riktigt rörig soppa, som bara blir värre vad filmen (och jag) lider. Emellanåt är den otroligt pretentiös, andra stunder är den banalt fånig. Precis som vilken film som helst av/med Takeshi Kitano...nej, enda positiva här är att Shinya Tsukamoto medverkar i en mindre roll. Mannen som gav världen Tetsuo (1988) och Tetsuo II: Body hammer (1991).