US Army Special Forces, De Gröna Baskrarna, tränar vid Fort Bragg, North Carolina, och paraderar framför ett uppbåd av inbjudna, bland annat journalister som ställer "djärva" frågor om nödvändigheten av Vietnamkriget. De tappra soldaterna svarar övertygande om behovet av att stoppa "världskommunismen", och pressmötet slutar med att de församlade åhörarna applåderar. Det i den formen denna vedervärdiga film är stöpt. Låt oss dissekera filmen idag, 30 år efter krigsslutet!

Major Mike Kirby (John Storkuken Wayne) besöker lägret för att handplocka trupper till ett specialuppdrag i Vietnam, och med på resan följer den ende journalist som ännu tvivlar, George Beckworth (David Janssen). Ett av delmålen med denna film var ju att övertyga det amerikanska folket om det rättfärdiga i Vietnamkriget, och Beckworth får agera ställföreträdare för detta folk. Kan Kirby/Wayne övertyga honom så ska man nog lyckas vända vindarna i opinionen, som 1968 klart svängt i favör mot kriget. Så de tar sig upp till en utpost i norra Vietnam där de godhjärtade amerikanerna bistår lokalbefolkningen med mat och medicin i kampen mot "Charlie", den lede fienden. Som ju består av idel blodtörstiga strupsnittare som både ljuger och stjäl, och som utvecklat en viss fäbless för tortyr, lemlästning och mord i kampen för "kommunistiskt världsherravälde". Nå, FNL var inga korgossar, och grymheter begicks på båda sidor, men man ska kanske se till ett par fakta som John Wayne, medregissör till filmen, "glömt", nämligen att USA var den angripande parten, och att det dog 55.000 amerikaner, mot kanske tre miljoner vietnameser.

Här skildras i stället de amerikanska trupperna som befriarna som befinner sig i Vietnam på folkets begäran, och som förfasas över de grymheter dessa utsätter både fienden och civilbefolkningen för. Här nämns så klart inte amerikanska massakrer på kvinnor och barn, som den på 200 civila i My Lai (som kallas Song My i Sverige) 1968, eller julbombningarna av Hanois sjukhus 1972 (1.100 döda). Inte heller nämns användandet av avlövningsmedlet Agent Orange eller napalm. I stället skildras hur Kirby och hans "hjältar" heroiskt håller stånd mot den numeriskt övermäktige fienden (påminner inte så lite om The Alamo från 1960, även det en film där John Wayne spelade huvudrollen - Davy Crocket - och regisserade), och ibland sitter man och undrar om det är en gammal westernfilm man ser. För John Wayne spelar det ingen roll, De Gröna Baskrarna kunde lika gärna utspelat sig i den amerikanska Västern i mitten av 1800-talet, eller i Stilla Havet under andra världskriget. För detta är inte en film om Vietnamkriget, detta är i stället John Waynes och övriga filmmakares bild av hur det trodde att kriget tedde sig. Med gammaldags hjältar och gammaldags ideal. Gammaldags är även både koreografin vid stridsscenerna, samt specialeffekterna. Om man bortser från filmens ruttna motiv och dunkla syften (hur man nu ska kunna göra det...), så är The Green Berets - De Gröna Baskrarna - i bästa fall en valhänt genomförd krigsfilm. I sämsta fall är den en amatöristisk skröna med kalkonvarning. Bara det faktum att reportern Beckworth halvvägs in i filmen öppet tar ställning för USA:s närvaro och aktivt deltar i striderna är ju absurt. När han i slutet av filmen enrollerar i uniform vet man inte om man ska skratta eller gråta.

Märkligt nog lär boken av Robin Moore (French connection - Lagens våldsamma män) baseras på en hårding till major inom Special Forces vid namn Larry Alan Thorne, som hette Lauri Allan Törni när han emigrerade från Finland till USA på 1950-talet. Han var stor krigshjälte i Finland under andra världskriget, men denne rabiate kommunisthatare for till Tyskland och anslöt sig till Waffen-SS vilket kostade honom rank och en viss tid i fängelse. Han dog i en helikopterkrasch på ett spaningsuppdrag över Vietnam den 18 oktober 1965, 46 år gammal, något som bekräftades först 1999, när hans kvarlevor (och svenska k-pist Carl Gustaf) kunde identifieras. Därefter begravdes han vid Arlington-kyrkogården i USA, tillsammans med en kvarts miljon andra.

The ballad of The Green Beret som är filmens ledmotiv skrevs av förre Gröna Baskern Barry Sadler, en tvivelaktig herre som två gånger åtalades för mord, men som friades bägge gångerna. Han rånmördades (även om det dröjde ett år innan han avled i sviterna) i Guatemala 1988, enligt uppgift fullt upptagen med att inhandla illegala vapen för contras för USA:s räkning i kampen mot den legitima regimen i Nicaragua.