Det är en het sommardag och en röd chevrolet glider i slow-motion in på skolgården till tonerna av Aerosmiths ”Sweet emotion". Så inleds Dazed and confused, och det är ett anslag som i sin enkelhet direkt sätter tonen för filmen. Den låter oss följa en grupp ungdomar under en 24-timmarsperiod dagen då skolan slutar i en småstad i Texas sommaren 1976.

Independent-regissören Richard Linklater, som själv växte upp i Texas på 70-talet, har lagt ner stor möda på att skapa en tidstypisk atmosfär. Detta uppnås bland annat med ett mycket ambitiöst soundtrack (som slukade halva filmens budget) innehållandes många av 70-talets stora rock-hits. Kläderna, bilarna och träffarna vid hamburgerhaken tillför ytterligare till känslan av att befinna sig i en svunnen era. Dazed and confused är trots detta inte bara en film om hur världen såg ut 1976. Det är lika mycket en film om att vara ung, att inte veta man skall göra med sitt liv, att bryta sig fri från gamla normer, att göra uppror, att helt enkelt vara omtumlad och förvirrad.

Som ofta i Linklaters filmer är inte handlingen mycket att orda om, det är istället karaktärerna och dialogen som för berättelsen framåt. Dessa karaktärer gestaltas mycket övertygande av bland annat (på den tiden unga och gröna) skådespelare som Ben Affleck, Milla Jovovich och Matthew McConaughey. Affleck visar ett sällsynt drag av talang i rollen som det sadistiska rötägget Fred O'Bannion, och McConaughey briljerar i sin tolkning av Wooderson, en kille som inte riktigt känner för att växa upp utan hellre ströjobbar, umgås med high-school elever och mekar med sin bil. Eller som han själv uttrycker det ”That’s what I love about those high-school chicks, man. I keep on gettin’ older, but they stay the same age”. Jovovich spelar stoner-bruden Michelle som helst röker gräs, spelar musik (egenkomponerad, Jovovich har även en artistkarriär!) och för diskussioner om underliga saker.

Trots att Dazed and confused faktiskt innehåller alla de klassiska typerna för en amerikansk ungdomsfilm såsom sportfånen, stonern, värstingen och nörden, behandlar den karaktärerna med respekt och ser till de reser sig högt över de stereotyper som man är van vid. Filmen lyckas skapa ett intresse för de olika karaktärerna som gör att man hela tiden kräver att få veta vad som skall hända härnäst.

Att en film som utspelar sig för 30 år sedan i ett land på andra sidan Atlanten kan skapa en sådan atmosfär av igenkännande är otroligt imponerande. Linklater har verkligen lyckats fånga den känsla av skepsis och skräckblandad förtjusning man känner inför framtiden när man är ung, och det är inte sällan man tänker ”Exakt så där är det!”. Det är underhållande, träffande och i största allmänhet fantastiskt bra. Dazed and confused skjuter mitt i prick, och är så mycket mer än bara en nostalgitripp.