En gammal tant ger en slant till alla barn som kommer och visar upp en mjölktand de tappat under natten. En dag tar hennes hus fyr, och hon blir svårt bränd i ansiktet, varför hon går omkring med en porslinsmask, nåt som tydligen skrämmer byborna. När så två barn en dag försvinner får hon omedelbart skulden, och hon hängs på stört. Men först hinner hon uttala en förbannelse över alla i stan, som alltså heter Darkness Falls.

150 år senare återvänder hon mycket riktigt, och nu är alla i byn i fara, för nu är tandfén lös. Låter det löjligt? Det är det. Filmen kokar en otroligt tunn soppa utan så mycket som en spik i, och det hela blir bara en upprepning av filmer vi tidigare sett, och den är precis lika banal och dålig som Long time dead, samtidigt som den till vissa delar plankar Jeepers creepers (som ju började bra…) rakt av. Vi ska skrämmas med höga ljud- och musikeffekter, inte med bra manus, skådespelare, action eller annat, utan med LJUD.

Enda skälet till att denna film toppade biolistorna i USA när jag såg den i Miami Beach sista veckan i januari, är att den är godkänd från 13 år, och alltså en matinéskräckis för barn i yngre tonåren. UNDVIK (om du inte är ett barn i yngre tonåren…)!!