Den sjätte och näst sista filmen ur Hoberts filmsvit om de sju dödssynderna. Huvudpersonen Mikael Persson (Göran Stangertz) är i full gång med att sätta ihop en musikal med samma namn som filmen. En musikal som handlar om hans liv och som han regisserar, komponerar och själv spelar huvudrollen i. Detta är en dröm som han länge haft och nu förverkligar. Tyvärr så ställer inte ekonomin upp på detta trots att det bara är några veckor kvar till premiären. De anställda har ej fått sina löner på länge och Mikael och hans sambo Catti (Camilla Lundén) ligger efter med en hel del skulder, de har helt enkelt levt över sina tillgångar. Catti gör allt för att få respit på betalningarna och för att få nya lån för att i sin tur kunna hjälpa Mikael att genomföra den efterlängtade premiären. Slutligen kommer kronofogden och mäter ut allt de har, inklusive Cattis egen klädbutik, de får endast med sig det de står och går i. Den dåliga ekonomin tär på förhållandet och Catti bär till den största delen ensam ansvaret för deras två söner. Man blir aldrig riktigt klok på vad Catti ser hos den dubbelt så gamla Mikael som gör det han vill göra och sedan fullkomligt struntar i om världen utanför faller.

Filmen pendlar mellan mardröm, verklighet och musikal, vilket gör att det ibland är det svårt att hålla isär begreppen. Det är många återblickar från den första filmen, "Glädjekällan". Och det är ju till stor fördel om man sett denna, det blir roligare så. Det är många kända ansikten som dyker upp bland annat Tommy Körberg, Helen Sjöholm, Peter Jöback, Sharon Dyall, dessa utgör artisterna i musikalen. En tillgång i filmen är Pernilla August, hon spelar här en ensamstående, ilsken, sviken trebarnsmamma med stora ekonomiska bekymmer. Hon gör det bra och hon är den som lyfter filmen rent skådespelarmässigt. Rolf Lassgård som pendlar mellan två roller, dels som en slemmig skivbolagsboss men samtidigt som den ständiga ciceron i Mikaels mardrömmar, gör det som i de flesta av de filmer han medverkar i, bra. Göran Stangertz tycker jag för egen del är en mycket kompetent skådis och det är roligt att han och Camilla Lundén ständigt återkommer i Hoberts filmer.

Med denna film visar Richard Hobert att han är en bred regissör, här visar han upp sin förmåga till att göra musikal, han har själv skrivit texterna och musiken. Samtidigt är det detta som förstör filmen, det är inte kul åtminstone inte i videoform. Själva idén med att göra en filmsvit av de sju dödssynderna på svenska är mycket djärvt gjort av Hobert och samtidigt kul för oss som gillar svensk film. Trots denna films nederlag är jag mycket sugen att se Hoberts finalfilm "Födelsedagen".