Där havet slutar (1999)
![]() |
|
| Regi | Ulu Grosbard |
|---|---|
| Manus | Stephen Schiff |
| Medverkande | Michelle Pfeiffer, Treat Williams, Whoopi Goldberg, Jonathan Jackson |
| Genre | Drama |
| Videopremiär | 1999-11-24 |
| Skribent | Malin Eriksson |
| Betyg | |
| Publicerad | Lördag 29 januari 2000 |
När filmen var slut funderade jag på vad titeln stod för och vem som hittat på den, men vissa frågor får man aldrig några svar på.
Mamman i familjen, Beth Cappadora (Michelle Pfeiffer), skall på återföreningsträff med sin gamla klass och med sig tar hon sina tre barn?! Vid ankomsten till träffen släpper Beth blicken ifrån sina två söner några få minuter och sedan är loppet kört. Yngste sonen Ben som är tre år försvinner spårlöst. Polisen som verkar ha outtömda resurser är genast på plats och så gott som hela skolträffsansamblen engagerar sig, vad käckt! Men sökandet når ingen framgång och timmar blir till dagar och veckor blir till månader men inga livstecken ifrån Ben. Beth tar Bens försvinnande mycket hårt och struntar i resten av familjen, försummar sitt jobb som fotograf och sover bort dagarna för att slippa se sanningen i vitögat. Tiden går och efter nio år när familjen återgått till ett liv utan Ben ringer det en dag plötsligt på dörren och gissa vem som står där?
Ja, visst känns ämnet aktuellt, massor av barn kidnappas varje år och familjer splittras, men det här är en b-rulle. Filmen handlar om en helt vanlig amerikansk familj, som bor i ett trevligt hus med en basketkorg på uppfarten och en fjärrstyrd garageport som döljer familjens säkra Volvo 945:a, med andra ord en amerikansk lågstandardfilm som Kanal 5 garanterat kommer att köra om några år. Kommer att tänka på filmen "When a Man Loves a Woman" med Meg Ryan och Andy Garcia när jag ser denna. Mamman försummar familjen och pappan ställer allt till rätta. Skådespelarna är inte särskilt imponerande, Michelle Pfeiffer är kanske snygg, men någon stor aktris är hon inte. Treat Williams finns det inte mycket att orda om, en trist skådis med ett familjärt leende. Ulu Grosbard som tidigare regisserat "Georgia" (1995) och "Falling In Love" (1984), gör ett rutinjobb. Vill ni se något av Grosbard och samtidigt få användning av en bunt lambi-näsdukar så ska ni se den sistnämnda. Där havet slutar är inte bra, det kunde jag ju sagt med en gång men det blir roligare så här.
Mamman i familjen, Beth Cappadora (Michelle Pfeiffer), skall på återföreningsträff med sin gamla klass och med sig tar hon sina tre barn?! Vid ankomsten till träffen släpper Beth blicken ifrån sina två söner några få minuter och sedan är loppet kört. Yngste sonen Ben som är tre år försvinner spårlöst. Polisen som verkar ha outtömda resurser är genast på plats och så gott som hela skolträffsansamblen engagerar sig, vad käckt! Men sökandet når ingen framgång och timmar blir till dagar och veckor blir till månader men inga livstecken ifrån Ben. Beth tar Bens försvinnande mycket hårt och struntar i resten av familjen, försummar sitt jobb som fotograf och sover bort dagarna för att slippa se sanningen i vitögat. Tiden går och efter nio år när familjen återgått till ett liv utan Ben ringer det en dag plötsligt på dörren och gissa vem som står där?
Ja, visst känns ämnet aktuellt, massor av barn kidnappas varje år och familjer splittras, men det här är en b-rulle. Filmen handlar om en helt vanlig amerikansk familj, som bor i ett trevligt hus med en basketkorg på uppfarten och en fjärrstyrd garageport som döljer familjens säkra Volvo 945:a, med andra ord en amerikansk lågstandardfilm som Kanal 5 garanterat kommer att köra om några år. Kommer att tänka på filmen "When a Man Loves a Woman" med Meg Ryan och Andy Garcia när jag ser denna. Mamman försummar familjen och pappan ställer allt till rätta. Skådespelarna är inte särskilt imponerande, Michelle Pfeiffer är kanske snygg, men någon stor aktris är hon inte. Treat Williams finns det inte mycket att orda om, en trist skådis med ett familjärt leende. Ulu Grosbard som tidigare regisserat "Georgia" (1995) och "Falling In Love" (1984), gör ett rutinjobb. Vill ni se något av Grosbard och samtidigt få användning av en bunt lambi-näsdukar så ska ni se den sistnämnda. Där havet slutar är inte bra, det kunde jag ju sagt med en gång men det blir roligare så här.
Skriv kommentar till “Där havet slutar”
OBS! Kommentarer innehållande länkar eller BBCode kommer automatiskt raderas pga spam.





Digg this! | Spara sida på del.icio.us | Spara sida på Furl