En trio bankrånare jagas genom Djakarta och ut på landsbygden, där de självklart råkar passera en kyrkogård i världens största, muslimska stat eftersom Djakarta på 1990-talet trodde det var Los Angeles. Det hela slutar i en våldsam krasch där åtminstone en arm och ett finger flyger all världens väg. Det vigselringsförsedda fingret promenerar iväg till ett skrin och en snygg brud (se omslaget) blommar upp ur marken, skrikande. Nåja, ett vackert ansikte på ett skelett poppar upp, och hennes kropp liksom reparerar sig själv, men blir komplett först när en förbipasserande hund hugger henne i benet, varpå hon slår huvet av jycken och suger i sig blodet från denna ovanliga hot dog.

I L.A. (det riktiga...) misshandlas Suzy av sin stygge man John, och flyr till sin syster Linda, fotomodell i Djakarta. Denna Linda råkade vara vittne till den där bankrånarflyktfingerolyckan, varför vi nu kan förvänta oss skumma saker, men fråga mig inte varför. Linda drar till Bali och klär av sig tillräckligt för att regissörens konkurrenter skulle anklaga honom för pornografi, när de i själva verket var avundsjuka på hans framgångar (och snygga tjejer...). Suzy läser högt ur en svartkonstbok som Linda lämpligt nog lämnat framme i sitt hem, vilket leder till att det där snygga skelettet börjar anta former som väl fyller den bikini det prytts i. Fröken Skelett behöver dock lite mer blod för att kunna konkretisera sig och fylla bikinin, varför denna queen of darkness kontaktar Suzy via en stor, jävla hallspegel i Suzys sovrum. Suzy blir snurrig i potatisen och liksom besatt av den Farliga Förförerskan, och drar på disco för att kåta upp några herrar vars blod hon förväntas skänka Drottningen i dennas kamp efter köttslig existens här på jorden.

Ja, sen har jag blivit av med mina sista anteckningar, men det var nåt med nån show på Bali som inte hade ett smack med filmen att göra, vilken Linda besökte. Dessförinnan kunde vi avnjuta hennes och hennes kollegers behag i ett par fotosessioner på stranden i Kuta Beach. Och sen blandar man lite Phantasm med lite The Boogey Man, och då får man fram, inte bara en av Indonesiens mest kända skräckfilmer någonsin, utan även en av de sämsta, egentligen en remake på regissörens egen Mystics in Bali från 1981, och lika rutten den.