Frågan är vad alla såpors urmoder, Dallas, hade gjort utan Larry Hagman. I rollen som den überslipade oljemagnaten från Texas, med ständiga ränksmiderier och kvinnoaffärer gömda under sin stora cowboyhatt, levererar han en karaktär som är mer ond än Darth Vader och charmigare än Dr. Hannibal Lecter. Samtidigt är karaktären något av ett unikum inom TV-mediet: det är väldigt sällan en etiskt tvivelaktig karaktär sätts i centrum och därmed får publikens sympati. Att J.R. är ett manschauvenistiskt ärkesvin och ljuger sina annars så upphöjda föräldrar rätt upp i ansiktet, sätter kniv efter kniv i sin egen bror Bobbys rygg, utvecklar en jargong med sin hårt prövade hustru Sue Ellen som är mer frätande än den mest giftiga syra, som endast har makten och de handlingar som är nödvändiga för att behålla och vidga den som sitt rättesnöre, är i sammanhanget av mindre betydelse, eftersom han har så förbannat skoj medan han begår sina nid-dåd. Som publik roas man ständigt av denne mans ohejdade ondsindheter; det blir som ett substitut för alla de saker man i verkligheten är stoppad att göra själv, genom psykosociala konventioner.

Denne tredje säsong bjuder på en hel uppsjö av jävligheter för den annars så ekonomiskt välbemedlade Texas-klanen. Ken Kercheval som Cliff Barnes fortsätter sitt korståg för att få Ewing-klanen att rämna, samtidigt som J.R. i sin tur planerar Cliffs slutliga fall. Innan säsongen är slut har Cliff nästan lyckats bringa familjeföretaget Ewing Oil till ruinens brant, ställt upp som kandidat till senatorsvalet, fått mattan under sina fötter undandragen då han upptäckt att det var J.R. som stod för den tillbakadragna kampanjkassan, fått nytt jobb på åklagarämbetet och hittat ett nytt sätt att få sin hämnd på Ewing-klanen för vad han anser är sedan länge begångna oförätter, genom att åtala Jock, familjens överhuvud, för ett 28 år gammalt mord. Men svaret på den gåtan blir mer dramatiskt än vad Cliff hade kunnat ana.

Samtidigt tvingas Miss Ellie, spelad med varmt hjärta av Barbara Bel Geddes, ta kamp mot sin bröstcancer i ett ark av avsnitt som visar sig vara mer mångfacetterat författat och porträtterat än vad en sådan här serie vanligtvis skulle kunna bjuda på. Sue Ellen tvingas ta itu med sin självbild och ta ansvar för sin son John Ross, som i själva verket mycket väl skulle kunna vara Cliffs, J.R´s ärkerival. Men som om inte det räckte, upptäcker både Cliff och hans syster Pamela (Victoria Principal), som ju är gift med Bobby, att de bär på en familjerelaterad sjukdom som kan innebära tidig spädbarnsdöd - och en möjlig livsfara för lilla John Ross. Detta utlöser i sin tur en komplicerad modersproblematik hos Pamela, som sett fram emot ett familjeliv med Bobby. I bakgrunden skymtar även Kristin (Mary Crosby), Sue Ellens syster, som gör allt för att ersätta sin syster på Southfork-ranchen, som J.R.s nya hustru...

Denna tredje säsong av Dallas är även den som cementerade det stora Dallas-fenomenet, i och med slutavsnittet. Det är här som J.R. skjuts, och den episka massmediala frågan om "Who shot J.R." blev lika inpräntat i det kulturella landskapet som "Beam me up" (Star Trek) eller "The truth is out there" (X-Files).

Med i boxen finns även ett par kommentatorspår av Patrick Duffy (Bobby) och Linda Gray (Sue Ellen), som man dock gärna kan undvika. Däremot finns det en liten featurette vid namn Who shot J.R. som är hyfsat intressant. Det är dock en skam att en sådan här serie inte innehåller mer extramaterial än såhär. Nog finns det misslyckade tagningar, mer intressanta kommentatorspår, återblickar och analyser som man hade kunnat tillfoga?