Delphine är 14 år och liten för sin ålder. Hon har en killkompis, Justin, som är en riktig filmfantast och som hon brukar gå på bio med, men i övrigt inga vänner. Inte förrän Olivia börjar i hennes klass. Olivia är stor och tuff och till synes hennes raka motsats, ändå blir de snart bästisar. En kväll går de på disco tillsammans. Där blir Delphine uppbjuden av Laurent, vilken hon omedelbart blir förälskad i, men som bara utnyttjar henne för att göra sin flickvän svartsjuk.

Lite senare blir de två ändå ett par och Laurent berättar för Delphine om sin stora dröm att resa till Jamaica, Bob Marleys hemland. En dröm för vars snara förverkligande han är beredd till mycket. Då inget annat alternativ tycks finnas ber han rent av Delphine och Olivia att skaffa fram pengar till en gemensam resa genom att prostituera sig. Först vägrar de givetvis, men sedan han försökt ta livet av sig ställer de trots allt upp. Delphine driven därtill av sin överväldigande kärlek, Olivia av lojalitet till sin vän.

Och så långt är det en intressant och ganska vågad film. Men på slutet ger filmskaparna tyvärr efter för konventionen. Inga frågor om rätt och fel, ont och gott tillåts hänga i luften. Eftersom filmen i första hand vänder sig till ungdomar och ungdomar inte förväntas kunna tänka självständigt måste svaren givetvis skrivas dem på näsan… Sensmoralen är något i stil med: Börja dansa, dricka, se skräckfilm, ha sex, lyssna på konstig musik och umgås med konstiga människor så har du snart också börjat suga av skolkamrater för småpengar!

Eller nej förresten, riktigt så ärkekonservativ är väl inte filmen, men ungefär så självklart svartvit. Jag har därför väldigt svårt att tro att unga tjejer i någon högre grad kan identifiera sig med Delphine, eller unga killar med Laurent. (Jag hoppas i alla fall att de inte kan det.) Fast om man bortser från detta är Dåligt sällskap en mycket välgjord film med genomgående bra skådespelarinsatser och en hel del tilltalande miljöer.