Eddie Murphy (från finfina 1961 års generation) fortsätter släppa säkra familjekomedier. Dagispapporna är bara en i raden av skittråkiga filmer med lam "humor" av den typ som går så bra i USA. Inga fula ord, inget naket, inget våld, ingen action...ingen story! Det är precis som om filmen gått igenom en av de där nya DVD-spelarna som den genomruttna affärskedjan Wal-Mart säljer i USA, de som censurerar alla svordomar och fula ord.

Dagispapporna är om möjligt ännu mjäkigare och menlös än hans Dr. Dolittle från härom året (Dr. Dolittle 2 ska vi bara tala tyst om...), och ärligt talat - hur kul är det med en komedi om två medelålders män som får sparken från sina statusjobb och startar dagis i den enes hem? Jag menar, detta är ju redan en realitet här i Sverige, dagispappor och dagis i hemmet. Och hur kul är det med män som byter blöjor på bebisar och rynkar på näsan åt innehållet i dessa (och hur kommer det sig att det alltid är pojkar de ska byta på, och att dessa alltid pissar rakt upp i luften vid blöjbytet...)?!? Eller att ungarna busar så huset håller på att rasa till tonerna av Ramones I wanna be sedated? Gäsp...zzzzzzzz

Många scener pågår alldeles för länge utan att det blir nån knorr, utan att det kommer till nån sorts poäng. Den tunna storyn innehåller bara ett enda orosmoment; ett konkurrerande dagis lett av en Anjelica Huston i värsta Ilsa-utstyrsel i rollen som Miss Harridan, übersturmdagmamma och ägarinna till nazidagiset Chapman. Då allt fler av hennes barn försvinner till Daddy Day Care, gör hon allt för att förstöra för dess ägare, det vill säga Charlie (Murphy) och Phil (Jeff Garlin från hyfsade TV-serien Simma lugnt, Larry) och deras anställde, Marvin (Steve Zahn), som kan prata klingon. Bland annat saboterar hon en gala de ordnat i trädgården för att samla in pengar till att bygga ut, och jag hajar till när plötsligt ett gammalt favoritband från 1970-talet står på scen och spelar låten Surrender; Cheap Trick. Just den låten är väl den mest kända de gjort, hämtad från suveräna, tredje LP:n, Heaven tonight från 1978 (det är 70-talsskivorna som gäller!). Över huvud taget består filmens soundtrack av en massa, oftast uttjatade, 70-talslåtar, i kombination med välkänd, klassisk musik av Mozart, Haydn etc.

Nä, fembarnsfarsan Eddie Murphy (barnen är i åldrarna 2-15) har faktiskt inte gjort nåt riktigt bra sen Ombytta roller 1983, och han borde hålla sig till att låna ut sin röst till animerade filmer, som han gjort med Shrek, Shrek 2 och Mulan. Otroligt nog blev Dagispapporna en hit i USA, och man jobbar redan på uppföljaren, Daddy Day Camp, med Eddie Murphy som ledare på sommarläger. Skruvade Steve Zahn ska också medverka, men kanske inte den sympatiske Jeff Garlin, som väl är upptagen med sin regidebut, I want somebody to eat cheese with, om en mans onaturliga förhållande till mat och kvinnor.