1949 gjorde regissören Raoul Walsh filmen White Heat med James Cagney i huvudrollen. Enligt många en av de allra bästa gangsterfilmerna någonsin. Det har inneburit att The Roaring Twenties som de två gjorde tio år tidigare hamnat lite i skuggan, vilket är synd. Något riktigt mästerverk är den väl inte, men klart sevärd för alla med det minsta intresse för genren. Och nu har den alltså blivit tillgänglig på DVD.

Filmen börjar i första världskrigets skyttegravshelvete. Eddie, Lloyd och George är tre New York-killar som lär känna varandra då de söker skydd i samma granatgrop under en framryckning. Efter krigsslutet får vi följa Eddie (James Cagney) då han glad i hågen återvänder hem, men snart blir desillusionerad. Hans gamla jobb har en annan tagit, ingen erbjuder honom ett nytt och den kvinna som skrev till honom under tiden i Frankrike visar sig vara en skolflicka. För att göra saken än värre åker han i fängelse efter att ha levererat ett paket som honom ovetande innehöll en flaska numera förbjuden alkohol. Fängelsedomen blir dock en vändpunkt. Plötsligt får han tillfälle att göra karriär inom den olagliga sprithanteringen, och den chansen tar han. Med lite hjälp av skyttegravskompisen Lloyd som är jurist bygger han upp en imponerande verksamhet. Fast precis som Rico i Little Caesar dricker han själv inte någon alkohol, och vid ett tillfälle beställer han faktiskt ett glas mjölk inne på en lönnkrog. Så småningom ansluter sig den tredje killen från granatgropen i filmens början; den hårdföre George (Humphrey Bogart - vilken året innan gjorde en annan nu DVD-aktuell gangsterfilm med Cagney, nämligen Angels With Dirty Faces). Rivaliserande gäng och en kärlekstriangel skapar spänning.

Många ingredienser i handlingen är förstås sådana man känner igen från otaliga senare gangsterfilmer, men om The Roaring Twenties idag inte sticker ut med någon originalitet så är det ändå en underhållande och intressant film. En välskriven dialog och en lyckad comic relief-figur i form av Eddies snälle men lite korkade kompis Danny är inte de minsta av dess tillgångar. Och att Eddie i grund och botten är en väldigt sympatisk person gör förstås att man lätt blir engagerad i hans öde. Det är därtill tydligt att det bakom filmen finns en vilja att säga något om hur det verkligen gick till i förbudstidens USA, varför den lite grann kan fungera som historielektion. På minuskontot måste dock sättas upp det förhållandet att handlingen ibland rör sig lite väl snabbt framåt. Antagligen har det klippts ganska duktigt i det ursprungliga manuset.