Ruggero Deodato kommer man ju för alltid att minnas för hans kannibalfilmer, De sista kannibalerna och Cannibal holocaust (läs om dem här). Cut and run är nån sorts uppföljare till Cannibal..., där vi får följa ett TV-team, Cable Video News, på spaning efter knarksmugglare i Miami. Innan dess har vi fått se hur Michael Berryman (den långe och skallige mannen från Gökboet, 1975, och Ögon i natten, 1977) lett en hop indianer i en attack mot en flodstation i det colombianska Amazonas, och dödat allihop med giftpilar. Givetvis torterar och våldtar indianerna kvinnorna också, för i Deodatos värld är naturinnevånare blodtörstiga vildar (medan det i den verkliga världen är den vite mannen som våldtar och torterar indianerna).

En kvinna smugglar kokain från Colombia till Miami, men både hon och de två män som mötte upp på Miamis flygplats rånmördas snart av ett gäng i en lägenhet. CVN anländer som av en slump strax efteråt och filmar givetvis allt. Självklart är den döda kvinnan naken och ligger med muttan i vädret. Åter i Colombia har CVN-teamet, bestående av Fran och Mark, fått nys om att en halvtokig och avhoppad överste Horne (Richard Lynch) har skapat sig en privatarmé, och tillverkar kokain nånstans i djungeln. Så de beger sig ut bland de sedvanliga alligatorerna i jakten på honom och ett scoop, liksom på den förlorade sonen, Tommy, till en affärsman, Bob. De hittar förstås allt och alla, men innan dess har Ruggero Deodato låtit Gabriele Tinti (1932-91) (Laura Gemsers man) tvinga sig på hans tjej vid den här tiden, vackra Valentina Forte, i rollen som Ana. Hon var med i hans våldsamma Body count också.

John Steiner är bossen Vlado, som driver lägret i stil med Jim Jones en gång i Guyana, innan han och hans 900 +anhängare begick kollektivt självmord 1978, mer eller mindre frivilligt. CVN-teamets pilot tillfångatas och delas i två delar mitt för ögonen på Fran och Mark. Det är Berryman och hans pojkar igen. I slutet dyker överste Horne upp och låter avrätta sig själv. Innan dess har de flesta haft ihjäl varandra i denna röriga och rasistiska historia av signore Deodato.

Recensionen avser den oklippta versionen, men vi valde det fräckare, brittiska omslaget (i Storbritannien är den klippt hela sex minuter), med snygge Berryman, före detta florist, i full färd med att dekapitera nån han ogillar. Nämnde jag att Karen Black skelar sig genom ännu en film...?!? Stort plus i alla fall till Claudio Simonetti (Goblin) för musiken.