Identitetskris under tonåren har skildrats förr på vita duken. Det har, för att inte överdriva, skildrats väldigt många gånger förr. Den källan kan tyckas var uttömd om man inte gör lite avvikningar från den klassiska mainstreamrännan. Det intressanta är att benar man ner C.R.A.Z.Y. i sina beståndsdelar hamnar själva den ytliga handlingen faktiskt i den rännan. Det är ingen komplicerad berättelse regissör Jean-Marc Vallée ger oss. En rakt berättad sådan om en ung mans väg mot att hitta sitt jag och sin sexuella läggning.

C.R.A.Z.Y. handlar i kort om Zach Beaulieu. Om hans ungdomsliv under åren 15-21. En kille som "inte är som andra". Han har enligt hans familj en gåva. En gåva att hela som skulle ha något med hans födelsedag att göra (han är född på juldagen). Något som han själv förnekar. Han tampas med sin identitet, sexualitet och kris med relationen till sin far. Det känns så ytligt att förklara den här filmen utan att hamna i klyschor som den här genren har många av. Dem ger regissör Vallée dock blanka fan i. Han låtar vacker scenografi, vackert foto i koppling till väl vald musik från 60- och 70-talet skapa en härlig känsla filmen igenom. Skådespelarna gör genomgående ett gediget arbete och det känns aldrig falskt. Filmen innehåller en hel del scener som skulle ha kunnat bli väldigt ofullkomliga med fel regissör. Det är ingen invecklad historia. Det är en rakt berättad story som istället lägger fokus på allt utan just själva handlingen. När arbetet kring filmen är så genomgående välplanerat känns storyn här aldrig platt, utan den vägs upp av allt därtill. Jag kan verkligen rekommendera er att se den här filmen på bio. För alla musikintresserade är det en härlig resa som väntar er. Filmen är full av härliga slow-motionscener och montage ackompanjerat till igenkännande musik. Det är genomgående otroligt välgjort. Inte så konstigt att det här har blivit Kanadas största kassasuccé genom alla tider. Det är en film för alla och det är en bra film för alla. Dess influenser är också något som tilltalar en storpublik. Den ger ofta starka känslor från både Amelie från Montmartre och American beauty. Sämre förebilder kan man ju ha.

Det här är bara början för den relativt unge (i regissör-mått mätt) Jean-Marc Vallée och framför allt Marc-André Grondin som är i början av sin karriär, och han kunde ha börjat sämre. Han lär ha blivit en ny flickdröm där borta i väst, fullt förståeligt. Grondin har tidigare varit delaktig i minde produktioner och arbetat en del för televisionen. Det här är dock hans genombrott. Han lyckas framställa alla Zachs åldrar som något genuint, och den inre utvecklingen går att följa smärtsamt detaljrikt. Fantastiskt spel av unge Grondin filmen igenom. Birollerna är genomgående bra även om de i jämförelse med Grondins spel kan hamna något i skymundan. Dock inte den ibland känslomässigt enerverande fadern, fantastiskt spelad av Michel Côté. Genomgående är C.R.A.Z.Y. ett hopkok av gammalt och nytt i en härlig symbios. Något annorlunda, något igenkännande, något tugnt, något roligt. Sammantaget blir C.R.A.Z.Y. något oerhört vackert och banbrytande för sin genre. Just manuset och handlingen i sig är inget som går till historien, det är just hur enkelhetens genialism som lyser igenom med arbetet kring handlingen.

Både Jean-Pierre Jeunet (Amelie från Montmartre) och Sam Mendes (American beauty) gick vidare och gjorde storkarriärer efter sina största publikframgångar. Blir otroligt spännande att se vad Vallée hittar på efter en sådan här succé.