Jepp, Aliens startade upp en våg av ”utomjordingar-i-trånga-utrymmen”-filmer, Dawn of the Dead startade upp en vansinnig Zombie-våg och Die Hard, en av dom stora actionsnurrorna, gav upphov till miljarder (lite överdrivet kanske) kopior. Detta är en av dom. Och istället för Bruce Willis och en galen tysk, så får vi Thomas Ian Griffith och en galen tysk…

Griffith spelar en deprimerad och nersupen snut som ett år innan förlorade sin fru och sina barn i ett attentat (på beställning av maffian). Han är arg, lessen, gnällig och allmänt jävlig och till slut får han order av sin chef att ta ledigt ett par dagar. Som av en slump så bestämmer sig hans bror och dennes fru att dra med honom på en semester upp i bergen, på ett avlägset och otillgängligt beläget lyxhotell…

Samtidigt så inser skurken, Christopher Plummer (i tuff snagg och lila glasögon) att han bara måste ta människorna på hotellet som gisslan och tvinga till sig diamanter till ett värde av 50 miljoner dollar, som en av gästerna (en maffiaboss) äger. Men givetvis så räknar han inte med att en av gästerna är en deprimerad, alkoholiserad övervåldsam snut som inte tänker låta skurkarna vinna!

Ja, vad ska man säga? Konceptet är som en korsning av Die Hard och Örnnästet, vilket låter som ett bra koncept och funkar ganska bra i realiteten också. Filmen är uppenbarligen billig, men snygg och man har inte låtit budgetproblemet hindra att det dyker upp en del spektakulära scener. Man kan inte säga så mycket om regi och foto, det är standard, och manuset funkar i all sin enkelhet.

Privat tycker jag nog att Thomas Ian Griffith är ganska blek som hjälte, och den enda filmen där jag verkligen är nöjd med hans insats är i Vampires, där han spelar övervampyren själv (och där är han blek, fast på ett helt annat sätt). I den här filmen verkar han ha problem främst med minspel och överhuvudtaget känsliga scener – ibland vet man inte om han road eller oroad. Han får tillfälle att sparka lite, men inte tillräckligt.

Det stora problemet egentligen är att det går lite för fort. Dom flesta terroristerna avklaras väldigt fort och det är helt enkelt inte tillräckligt med action. Den action som finns är fullt godkänd och det är även en hög roliga miniatyrscener – men man kunde ha ödslat lite mer tid på action. Så är det bara.

Filmens stora behållning är absolut Christopher Plummer som lyckas med konststycket att utföra en riktigt inspirerad insats som den väldigt coole och sadistiske skurken. Jag menar, vem bryr sig om Sound of music när man kan få se denne äldre man iklädd en oerhört snygg kostym, stubbat grått hår och lila glasögon döda folk på löpande band på en bergstopp? Precis, den här filmen är helt enkelt att föredra.

En parentes är väl att denna film fick två uppföljare där Judge Reinhold (?!) spelade samma karaktär i tvåan och Bo Svenson i trean! Maken till udda casting jämfört med ettan har jag nog aldrig varit med om – även om jag misstänker att någon av uppföljarna inte har speciellt mycket med ettan att göra.

Helt ok action, trots allt.