En film om en ung tjej som flyttar till New York för att bli låtskrivare, möter kärleken och får jobb på en trendig bar i väntan på genombrottet låter antagligen som en riktig tjejfilm. Men detta är snarare en film för Slitz-läsare. Baren hon får jobb på är nämligen en stripp-bar i allt utom att tjejerna behåller topparna på och inte får dollarsedlar instoppade innanför troslinningarna. Visst, bara en relativt liten del av filmen utspelar sig där, men det är denna del av filmen filmbolaget försöker sälja helheten med. Och det är den del man kommer ihåg efteråt.

Själva handlingen är alltså inte mycket att ha. Det är i stort sett de gamla vanliga klyschorna, vare sig mer eller mindre. Småstadsflicka i storstaden, motgångar i karriären, den vanliga kärlekshistorien, en död mor och en far (John Goodman) som inte riktigt kan ta till vara på sig själv, en rädsla som måste övervinnas... Detta, inte de lättklädda tjejerna, är vad jag håller emot filmen. De lättklädda tjejerna som showar loss uppe på bardisken är tvärtom vad som räddar den från att vara direkt tråkig. Men de utgör som sagt en trots allt ganska liten del av helheten, så hur snygga de scenerna än är, är de inte värda biljettpriset.

Nåja, det finns väl i ärlighetens namn ett par andra saker i filmen som också är bra. Inte minst har regissören en fin känsla för miljöer. Hans New York är mycket vackrare och mer levande än Edward Nortons i "Tro, hopp, kärlek”. Sedan är John Goodman som alltid bra.

Hyr gärna "Coyote Ugly" att se med grabbarna när den kommer på video, men lägg biopengarna på något annat!